Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
HISTORIA OCH KULTURHISTORIA..
19
vid det lilla, under det han å den andra sidan inlåter sig i strid
med den hittills rådande uppfattningen af historiens uppgift,
särskildt sådan denne fattades af Erik Gustaf Geijer. Enligt
min uppfattning vi t nar den konflikt, hvilken programmet
förråder, derom att han icke till fylles satt sig in i förhållandet
mellan historien ocli kulturhistorien, in i de olika uppgifter, som
äro satta för den ena och den andra. Om han i detta gör
historien orätt, så gör han samtidigt kulturhistorien orätt genom
att i sitt program oskäligt framhålla det lilla — så mycket mera
oskäligt, som hans förkärlek för det lilla uppenbarligen är
framkallad af skäl, som smaka mer af politik än af kulturhistoria.
Dessa skäl och af dem framkallade uttalanden hafva hos
politiska meningsfränder väckt lifligt bifall, under det den
vetenskapliga, i allmänhet den på sakkännedom grundade
kritiken varit enig i att uttala en förkastelsedom. Man liar, i fråga
om programmet, i främsta rummet tadlat och tillbakavisat hans
anfall på vår historiska skola. Man har deremot förbisett eller
alltför litet framhållit den oklarhet, som vidlåder den positiva
delen af programmet — det lyte, som jag i detta sammanhang
finner betänkligast.
När jag på detta sätt instämmer i och skärper tadlet, vill
jag dock icke fördölja3 att äfven om författaren orätt uppfattat
förhållandet mellan historia och kulturhistoria, finnes bakom
förlöpningen något, som verkligen är godt och som är väl att
beakta. Det är mycket möjligt, att han alldeles sjelfständigt
kommit dertill, men i sådant fall är han likväl icke den första,
ty andra hafva redan fore honom tänkt klarare, framför allt
hofsammare uttalat detsamma. För att anföra ett exempel,
hänvisar jag till Heinrich Ritters »Offener Brief an Leopold von Ranke
über deutsche Geschichtschreibung», tryckt i början af år 1867.
Det andra fallet är detta första alldeles motsatt. En
anonym författare, som visar sig synnerligen väl hemmastadd på
det historiska området, har mot slutet af förra året uttalat sig
på följande sätt: »Det har blifvit modernt att skrifva
kulturhistoria. Slagordet för dagen är, att man i den hittills allt för
mycket upphöjda statshistoriens ställe nu skall hafva en folkets
historia och helst en sådan som visar, huru folket i skilda
tidsåldrar ordnat sitt dagliga lif, en historia, som både skall vara
mycket värdefullare och mycket intressantare än den gamla.
Försätter man en sådan jämförelse med något krydda af s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
