- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Andra årgången. 1882 /
37

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11

OM DET BOTNISKA HANDELSTVÅNGET.

37

hela striden. Men förhållandet har äfven en annan sida. Utan
att det någonstädes uttryckligen nämnes, ligger det dock för
öppen dag, att verkställigheten af dessa påbud blifvit högst
bristfällig och kortvarig, om de ens någonsin vunnit en sådan.
Sigismunds korta regering var al t för mycket både orolig och slapp
för att så stränga och i den enskildes rätt och fördel så djupt
ingripande stadgar skulle kunnat med allvar upprätthållas, och
vidare var ju under Flemings styrelse i Finland hela östra
kusten af Botniska viken faktiskt skild från sammanhanget med
Sverige. Hertig Karls betänkande af 1595 talar också om de
norra städernas utrikes seglation såsom i verkligheten
förhandenvarande.

Det blef sålunda Karl IX:s uppgift, sedan de värsta
oredorna inom landet någorlunda hunnit afhjelpas, att ånyo
företaga det arbetet »att fastställa en viss ordning och förening
städerna emellan med afseende på den utrikes handeln och
seglation en» och särskildt med hänsyn till Stockholm och de botniska
städerna. De principer och synpunkter, som dervid bragtes i
användning, voro visserligen icke nya, men man ådagalade dock
nu vida mera klarhet och omsorg vid fixerandet af det mål, som
borde eftersträfvas, samt sökte äfven, så långt det var möjligt,
vida bättre att taga andras rätt i betraktande. Planen, hvarefter
man hade att arbeta, hade konungen redan angifvit i sitt ofvan
nämda program artade betänkande af år 1595. Enligt detta skulle
nämligen den utrikes handeln koncentreras i så få hamnar som
görligt och om möjligt helst i en enda, bakom hvilken skulle
stå hela rikets samlade kommersiella styrka, färdig att aftvinga
utland ingen nationelt välstånd under form af klingande guld- och
silfverplåt tsar. Att under sådana omständigheter
Stockholms-bornas sträfvan att lägga de vidsträckta och med dyrbara
exportvaror försedda botniska länderna under sitt.
handelsherravälde inom regeringen skulle finna villiga befrämjare, tyckes vara
naturligt.

Svårigheterna, som måste bekämpas för nåendet af detta
mål, voro dock synnerligen stora, och synas till en god del hafva
legat i hufvudstadens eget svaga tillstånd. Ty om uppstäderna
afskuros från beröringen med uti än din gen, så fordrade rättvisan
eller »reciprociteten», som man uttryckte sig, att stapelstäderna
ej skulle få göra direkta affärer med konsumenter och
producenter här hemma. Detta var nämligen den allmänt ledande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:57:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1882/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free