- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Andra årgången. 1882 /
43

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11

OM DET BOTNISKA HANDELSTVÅNGET.

43

att Stockholm icke kunde anse sitt mål fullkomligen uppnådt,
Annu fans i Botniska viken åtskillig utländsk seglation; ja, till
och med en i rättigheter om än ej i makt jämnbördig
stapelstads fartyg plöjde dess böljor, en stad, som redan förorsakat
åtskillig förtret och kunde blifva upphof till mera 1). Redan
för att med säkerhet kunna behålla, hvad man vunnit, var altså
en fortsatt maktutveckling nödig, och sålunda blefvo fred och
endrägt mellan de båda parterna en omöjlighet. Kampen blef
både långvarig och het samt tycktes länge nog öfver hufvud
taget tämligen ogynsam för monopolet. Sedan sjelfva det stora
systemet, hvaraf det botniska handelstvånget blott var en ti II—
lämpning, genom stapelstädernas tillträde till uppstädernas
marknader blifvit förfuskadt, synes regeringen ej heller hafva ansett
dess upprätthållande i andra delar för alldeles oeftergifligt.
Redan så tidigt som 1622 åtminstone finner man också undantag
från hufvudregeln till de botniska städernas förmån. Detta år
erhåller nämligen Hernösand tillåtelse 2) att i händelse af dyrt
pris på spanmål få segla till Norrköping efter sådan, äfvensom
att till de städer i Lifland, som lydde under Sveriges krona,
utskeppa trävirke, tjära, tran hudar och talg. Till Tyskland
fick deremot ingen seglats brukas; men förmådde borgerskapet
anskaffa sådana skepp, som kunde sändas till Holland, England
och Frankrike, skulle sådan segelfart gerna medgifvas detsamma.
Något efter 1626 åtföljdes dessa medgifvanden af rättighet att
färdas till alla inrikes sjöstäder »och till Riga», till hvilken stad
Y asa redan 1624 fått tillåtelse att segla 3).

Men icke nog härmed. Äfven meel afseende på de botniska
städernas passiva seglation förekomma brott mot ordinantian.
Redan strax efter 1623 klagar Stockholms borgerskap, att ett
utländskt skepp lupit in till Öregrund och der urlastat, och
under 1630-talets första år synes de främmandes seglation på
Botniska hafvet hafva blifvit o in icke formligen tillåten, så åt-

2) Redan 1616 klagar Stockholm, att Gefle Stockholm till förfång försett
uppstäderna vid Mälaren med utländskt gods.

*) Res. för Hernösand d. 17 Maj 1622. Städernas akta. R. A.

l) Res. för Hernösand eft. 1626. Res. för Vasa d. 6 Apr. 1624, städernas
akta. R. A. I sammanhang härmed torde det vara lämpligt att erinra, att den
utrikes seglation, som deüna tid egentligen menas och hvarom tvistas, är den,
som höll sig inom Östersjön, företrädesvis till de tyska hamnarne. Den, som

gick till vestra Europa, hade vida mindre praktisk vigt, ty det var blott mera

sällan, som ett svenskt skepp ur östersjöhamn begaf sig till dessa farvatten.
Derför gaf man också utan större svårighet rättighet till sådan seglation. Helt
annat blef förhållandet längre fram under Frihetstiden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:57:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1882/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free