Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
OSKAR FYHRVALL.
10
geringens vägran att, »dela socknarna, och strengja allmogen till
någon viss stad». Man anhöll sålunda om rätt för hvar stads
borgerskap att erlägga till kronan de utlagor, som allmogen i de
privilegierade socknarne borde utgöra, och sedan få betalning i
varor. *) Ansökningen ledde visserligen icke till något resultat
men karakteriserar dock arten af köpmannens sträfvanden
liksom en annan äfvenledes afslagen anhållan, som framstäldes
under Frihetstiden, eller att köpmannen, hos hvilken en
kronohem-mansåbo häftade för skuld, måtte ega rätt, ifall denne ej kunde
betala, att inför konungens befallningshafvande presentera en
annan åbo, som då skulle af landshöfdingen få sig hemmanet
öfverlåtet. Dessa försök att i ekonomiskt hänseende äfven
rättsligt underordna landsbygdens befolkning under borgerskapet
misslyckades sålunda visserligen. Men så mycket nödvändigare blef
det att begagna tillfället emot dem, hvilka man i alla fall fått
i sitt våld. Också öfverflöda handlingarne af klagomål öfver
prejerier af alla slag, och en stor mängd hemman säges hafva
legat i ödesmål eller öfvergått till borgare, emedan bonden
hvarken kunnat betala sina utlagor till kronan eller sina skulder till
borgaren. På Karl XI:s tid synes man särskildt i Österbotten
hafva sökt afhjelpa svårigheterna genom en kompromiss,
åtminstone beträffande bondens vigtigaste stads vara eller saltet.
Man gjorde nämligen en öfverenskommelse angående den vinst
derpå, som köpmannen ansågs böra hafva, och till yttermera
visso söktes af allmogen regeringens bekräftelse på densamma,
hvilken också meddelades, »eftersom öfverenskommelse!! var gjord
frivilligt och med båda parternas samtycke». 2) På samma gån g
begagnade konungen tillfället att allvarligen uppmana
borgerskapet att taga sig till vara för prejeri, »emedan i annan
händelse Kungl. Maj:t kunde snarare betaga än bekräfta för det
dess rättigheter, eftersom städerna till den ändan äro inrättade,
att de skola vara allmogen till hjelp och understöd med slika
varor, men icke till förtryck och förderf med en oskälig och
odräglig öfverlästa. Förmaningen gjorde dock föga verkan, och
allmogens klagomål öfver oredlig behandling såväl vid debitering
som kreditering fortforo. Särskildt hade ett svårt missbruk
inrotat sig, hvaröfver under Frihetstiden mycket klagades och som
af landshöfdingarne anfördes som en hufvudsaklig anledning
!) Städernas akta; Nykarleby 1630; R. A.
3) Res. på allmogens i O. B:s besvär 1689, d. 18 Mars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
