Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMTAL MELLAN KONUNG GUSTAF IV ADOLF OCH GREFVE A. G. MÖRNER. 77
»Sedan II. Maj:t sjelf personligen täckts ropa in mig, begynte
jag således: »att då jag nu på tvenne år icke liaft den nåden tala
med H. M aj: t, ansåg jag mig lycklig, att, första gången jag åter
njöt denna förrn on, hafva en underdånig tacksägelse att hos IL M aj: t
aflägga, men att jag skulle ännu mera värdera min lycka i detta
afseende, om jag kunde smickra mig, att det vore icke blott på
Hertigens begäran, utan också af egen böjelse, som H. Maj:t nu
gifvit mig denna befordran».
Konungen: »Det är det så mycket mera, som jag skall säga Er,
huru detta gick till. Hertigen kom till mig häromdagen och talade
mycket om det nit, baron Adelsvärd visat i sin tjenst vid regementet,
att han alltid tjenat utan lön och det oaktadt varit lika angelägen
som någon annan att uppfylla sina skyldigheter; att hertigen derför
vore mycket nöjd med honom och i anledning deraf frågade, om
jag ej ville tillåta, att han som en recompense finge återtaga honom
som kavaljer. Jag svarade då, att skall det ske med Adelsvärd, så
skall clet ske med Mörner också, och det fägnade mig att få Er
tillbaka i tjenst så väl för er skicklighet som för det jag hoppas,
att Edra tänkesätt och Ert förhållande skola rättfärdiga mitt val».
Jag hade redan vid böljan af denna fras begynt att bocka mig
och förblef under densamma i denna ställning. H. M aj: t gaf mig
vid de sista orden sin hand att kyssa. Efter att hafva haft denna
nåden begynte jag åter sålunda : »Eör att vid detta tillfälle veta,
huruvida jag kan förtjena Eders Maj:ts nåd, torde en explication
öfver mina tänkesätt vara nödig, och Ers M aj: t torde i detta
afseende tillåta mig att fråga, hvilka de tänkesätt äro, i afseende på
hvilka Ers Maj:t varit missnöjd med mig». Konungen stod några
ögonblick alfvarsam och svarade intet. »Har det», fortfor jag, »för
att säga saken utan omsvep, varit jakobinism, som Ers Maj:t
misstänkt mig för?»
Konungen : »Nej bevars, det vore för fult».
Jag: »Men Ers M aj: t, om jag då törs fråga, hvad det varit?»
Konungen: »Jag vet, att här äro åtskilliga personer, som annars
kunna vara rätt beskedligt och förnuftigt folk, men som tycker att
konungen har för mycken makt, och som för att få regera sjelfva
gerna skulle vilja införa någon slags aristokratisk regering. Nu är
det väl sant, (fortfor han småleende), att jag är betalt, för att säga,
att det här regeringssättet är det bästa. Men som det nu en gång
är antaget (åter alfvarsam), så måste detta anses för det bästa, och
något annat får icke komma i fråga. Som jag nu trodde Er hysa
häremot stridande tänkesätt, och jag viste att Ni för er utkomst
intet behöfde tjena, så trodde jag mig intet längre kunna bruka Er».
Denna tournure af saken hade kullkastat den plan för di sc urs en
jag uppgjort mig. Jag ville icke helt och hållet neka, att jag ju kunnat
hysa de i frågavarande tänkesätten. Jag fortfor derför på följande sätt.
Jag : »Om Ers M aj: t täckes följa marschen af de saker, som
föregingo vid sistlidne riksdag, så torde Ers Maj:t finna, att det icke
var några nya lagar eller några nya rättigheter, som reklamerades,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
