Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR C. M. POSSES KORRESPONDENS.
171
mihi, och när H. M. intet kunde vidare inhempta dem, kom H. M.
till oss igen tillbaka och lät upslå lägret uti "fiendens retrencement.
Generalmajor Otto Wrangell, som var cap.-lent. af drabanterna, blef
dödskuten; qvartermästaren Wattrang, och en stor hop af
drabanterna voro och dödskutne; lifdragonerne hade och öfver 200 döde
och blesserade, lifregementet förlorade ryttmästare Du v alt, sampt
regementsqvartermästare!! Schmitthane, men huru många gemena kan
jag ej ännu veta. På fiendens sida kan man ej så just veta, men
112 stycken af metall feck gvardiet af fienden.
Den 5 juli stod H. M. stilla, och holts 2:ne predikningar och
om aftonen kl. 8 lät H. M. begrafva alla döda af drabanterna och
gvardiet uti en graf tillsammans, och blef leut. Starck och fenclrick
Lilliesverd döde af deras blesseurer och lagde med i samma graf,
samt och H. M:s generaladjutant Claes Hierta, som och blef dagen
tillförende i actionen dödskuten. 600 man utaf gvardiet voro
up-marcheracle till begrafningen och skuto 2:ne salvor för de döde, och
giorde biskopen doctor Malmberg likpredikan. Samma dag kom en
major och någre tyske officerare ifrån fienden, som berättade, att
fienden hade dragit sig öfver strömmen Nieper ved Mojlohf [Mohilev],
som var 5 mihi ifrån oss. och sade att fienden hade förlorat 2,500
man af deras cavallerie, förutan en stor hop blesserade, dem de ej
viste antahl uppå, men huru mycket som fiendens infanterie hade
förlorat, kunde de intet veta, men det var vist, att perten var mycket
större för dem, än som(!) deras cavallerie.
Arkivväsendet i Norden.
Litteraturen om arkivväsendet i norden är icke omfångsrik och
i hvarje fall svåråtkomlig. Okunnigheten om dessa institutioner har
också varit stor, liksom intresset ringa för deras uppgift. Först de
sista femtio åren, kan man säga, ha medfört en förändring till det
bättre, som med glädje måste erkännas. Mycket torde dock ännu
återstå att göra för en rationel organisation å statens sida, liksom
för en något så när klar insigt i hithörande förhållanden å de
enskildes. Visserligen har det börjat ingå i det allmänna
medvetandet att historiska handlingar äro värda ett bättre öde än att säljas
som makulatur, men dermed är dock icke alt vunnet. Huru oklara
äro t. ex. icke begreppen om skilnaden mellan offentliga och
enskilda papper ; att de förras rätta förvaringsrum är Biksarkivet är
måhända icke heller så allmänt kändt som det borde vara, efter
hvad erfarenheten ger vid handen, huru mycket mindre då vigten
af ett ändamålsenligt förvarande, ett planmessigt ordnande och
förtecknande. U p p m ä r k s a m heten är dock vida mer än förr riktad på detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
