Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
K. MAGNUS ERIKSSON OCH SKÅNE.
191
Att åstadkomma de felande 24,000 m ark en a blef så mycket
besvärligare, som hertiginnan Ingeborg tydligen icke befanns
villig att låta sina seländska besittningar lemnas som pant för
halfva summan ; åtminstone vistades hon under år 1334 på
Söborgs slott, som således måste hafva stått till hennes
förfogande. I november 1333 erlade konung Magnus 8,000 mark
genom att till danske marsken hr Ludvig von Gleichens enka
lemna anvisning på myntet i Lund, som årligen skulle lemna
henne 2,000 mark skånska penningar, intill dess henne blifvit
godtgjorda Under tiden upplätos åt henne som län Blekinge,
Lister och Mörrums fiske och skulle inkomsten derifrån afdragas
på lånesumman.
Under år 1334 lånade konungen af Sveriges presterskap
1,000 mark silfver och han fick dessutom hjelp på det vis, att
gislar sjelfve eiiade den summa, för hvilken hvar och en af dem
med sin person utgjorde borgen; så handlade åtminstone Israel
Birgersson i augusti. Derigenom fick han naturligtvis en fordran
till konungen, men tid var åtminstone vunnen för denne. För
att skaffa penningar pantsattes stora delar af riket och skatter
utskrefvos. Ändock utspriddes rykten att konungen var ovillig
att lösa sina ’tjenstemän’ från den skuld, i hvilken de kommit
for hans skuld. I ett bref till Södermanlands lagsaga —
antagligen sändes liknande skrifvelser till andra delar af riket —
gendrifver konungen dessa rykten. Han hade för att betala
sådana skulder bortlemnat så mycket, att af sina årliga
in-gälder hade han till sitt uppehälle behållit den mindre delen.
»Oss misstycker och vi bedröfvas, att tungan hafver varit vår
och eder och för liten tacken af dem, som hafva uppburit
in-gälderna. För den skuld att somliga vilja tränga oss att tynga
eder, vår allmoge, mot vår vilje och löfte, bed je vi eder och
tro väl, att I viljen styrka oss och våra att stå dem emot. 1
sko len ock veta för sannt, att vi vilja aldrig tynga eder med
n ågr ah an da pålagor, utan oss påkommer stort trångmål antingen
af utländske eller inländske, hvilket Gud afvände». Brefvet är
märkligt, i synnerhet om vi tänka på en åtgärd från den senare
delen af konung Magni regering, då han vädjade mot stormännen
till en allmän folkrepresentation. Sammanstälda vittna dessa
fakta om en korrekt uppfattning af de rådande förhållanden
saint om en konseqvent politik, hvilken så mycket mera kräfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
