Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
K. MAGNUS ERIKSSON OCH SKÅNE.
201
Valdemar af Slesvig, grefve Johan af Holstein och hansestäderna
m. fl. medhjelpare å ömse sidor. Efter medeltidssed skulle
förlikning åstadkommas genom ett utslag af skiljedomare. Den
ena gruppen, fyra för hvar sida, skulle samlas i Roskilde vid
midten af september; i nödfall åtta dagar senare i Helsingör
och, om enighet ej ens då kunde vinnas, skulle erkebiskop Peter
fälla utslaget. Den andra gruppen, af samma antal som den
förra, skulle, om den icke kunde komma till frågans lösning,
hafva till öfverste skiljedomare konung Magnus och hertig
Albrekt af Sachsen-Lauenbufg eller den ene af dem. Kunde ej
allt ledas till ett lyckligt slut, skulle stilleståndet vara till inemot
midten af oktober. Kom den ena gruppen till ett godt resultat,
skulle detta icke hindras, ifall den andra, ej hade samma,lycka.
—, Detmar omtalar i sin lybska krönika, att stilleståndet
förlängdes till följande pingst.
Urkunden A liar blifvit satt i sammanhang med detta fördrag.
Den innehåller i korthet följande. De här uppträdande
personerna äro å den ene sidan konung Valdemar, å den andra konung
Magnus och hans moder saint å båda sidor medhjelparne, å de
senares sida omtalas särskildt grefvarne Henrik och Claus, junker
Gerhard, som af misstag kallas grefve, hertigarne af Stettin,
Bogislav och Baron, grefve Johan af Holstein saint riddaren
Bengt af Alefeld. Föreskrift gifves rörande hertiginnans
under-lydandes besittningsrätt till gods på Seland. Ytterligare
öfverenskommelse skulle träffas vid ett möte i Vordingborg, vid hvilket
stilleståndet skulle kunna förlängas till nästkommande pingst.
Konungen af Sverige skulle under stilleståndet iakttaga välvillig
tystnad med afseende på de ännu ej aflemnade brefven. Riddar
Fredrik von Lochen och väpnaren Benekin Wulf garanterade,
att markgrefven Ludvig skulle gå i borgen för detta stillestånd,
vare sig det blef förlängdt eller icke.
Med tillbakavisande af gjorda inkast har Rydberg
upprätthållit den för flera år sedan uttalade åsigten, att detta bref
tillhör år 1341, Han sätter det i närmaste sammanhang med
traktaten af den 1 september. Han ser i denna urkund
resultatet af de för lik nin gs fö r sök, som i det förra brefvet omtalas.
Den förutsatta möjligheten att stilleståndet skulle förlängas till
nästkommande pingst motsvarar på det yppersta Detmars
uppgift, att det år 1341 slutna stilleståndet förlängdes till pingst
år 1342.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
