Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
II ANS HILDEBRAND.
16
Antagligen hade konung Magnus sjelf från början uppfattat
unionen såsom provisorisk och rent personlig; åtminstone sedan
hans äktenskap blifvit välsignadt med en andra son. Sin
förstfödde hade han gifvit sin faders namn Erik: när den andre
sonen föddes 1340 gaf han honom^det norska konunganamnet
Håkan och sände honom ännu helt späd till Norge att der
uppfostras. Det hade visat sig svårt för konung Magnus att i
öfverensstämmelse med tidens och samhällsskickets fordringar
— regeringen var den tiden vida mera personlig än nu — styra
de båda rikena. Omständigheterna hade låtit honom egna sin
mesta uppmärksamhet åt Sverige, hvilket han ansenligt hade
ökat genom det lyckliga förvärfvet af Skåne, Blekinge och
Halland. I Norge fann man sig försummad och missnöjet hade
antagit ganska skarpa former. Man begärde från norsk sida
att få Håkan till konung. Konung Magnus synes i början icke
hafva velat lyssna dertill, men i ett norskt rådsmöte, hållet i
Varberg den 15 augusti, gaf han nådigt bifall till norrmännens
begäran, skänkande Håkan riket och konunganamnet med alla
dermed förenade förmåner. Under den nye konungens
minderårighet, d. v. s. intill år 1355, skulle konung Magnus fortfarande
regera i Norge. Det var naturligt, att konung Magnus efter
detta skulle vara angelägen om att åt sin förstfödde tillförsäkra
tronföljden i valriket Sverige. Den svensk-skånska kyrkan
lofvade konung Magnus den 13 november att, på sätt han begärt,
i vederbörlig ordning hylla junker Erik till konung öfver Sverige
och Norge, och vi torde få antaga som alldeles gifvet, att den
svenska adeln och städernas ombud samtidigt afgifvit enahanda
försäkran, hvilken emellertid icke skulle innebära minsta
kränkning af konung Magni rätt att vara konung så länge han lefde.
Erik valdes ock till tronföljare den 6 december, hvilken dag
konung Magnus utfärdade en förordning om fredens uppehållande
i landet samt om hvarjehanda administrativa åtgärder.
Mot denna reglering af tronföljden i rikena torde
näppeligen några grundade anmärkningar kunna göras. Det klander^
som Birgitta uttalar i sina uppenbarelser torde vi få anse vara
fullkomligt omotiveradt.
För de närmast följande åren är med afseende på vårt
förevarande ämne intet att säga. I förbigående må allenast
nämnas, att mycken uppmärksamhet egnades åt de inre
förhållandena, hvarom vittnesbörd lemnas genom Teljestadgan af år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
