Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
II ANS HILDEBRAND.
16
derför icke omöjligt att konung Valdemar redan vid denna tid
tänkt på det plundrings- och eröfringståg, som han tio år senare
företog- Säkert synes det, att konung Magnus redan i februari
1351 visste, att man från konung Valdemars sida kunde befara
hvad som helst. Det måste derföre varit ganska vigtiga skäl,
som så länge qvarhöllo honom i Estland och Lifland.
Om konung Magnus i tid var underrättad om en hotande
fara, var det helt naturligt, att han icke långt efter sin
återkomst från östern (den 12 juli) stadfäste sin gemåls
öfverenskommelse med det påfliga ombudet. De svenske biskoparne hade
dessförinnan godkändt öfverenskommelsen. Erkebiskopen af Lund
gjorde det dagen före konungen och erkände dervid, att äfven
hans stift var hotadt.
Med grefve Henrik af Holstein hade konung Magnus en
uppgörelse efter det ryska fälttåget. Ar 1352 förband sig
konungen att betala honom den betydande summan af 8,000 mark
silfver, hvilken dock kunde under vissa förutsättningar minskas,
såväl till ersättning för gjord, som till lön för framtida tjenst
och skulle under detta kontrakt vara inbegripen grefvens broder
Nicolaus. Så förtroligt var vid denna tid förhållandet mellan
konungen och Henrik, att ett äktenskap var aftaladt mellan den
senare och en slägtinge till drottning Blanche. Henrik blef
sedermera gift med en dotter af Albrekt af Meklenburg.
Denne, hvars antagligen hemliga traktater med konung
Val-dem ar redan blifvit omtalade, blygdes icke för att underhålla
förbindelsen med konung Magnus. A hans vägnar underhandlade
han med Lubeck — konung Magnus hade denna tid mot
hansestäderna hvarjehanda klagomål — och hvad han i detta
afseende gjorde, godkändes mer än en gång af konungen.
Att förhållandet denna tid mellan Sverige och Danmark
var osäkert, kunna vi sluta af de mänga möten, som höllos
mellan konungarne. Det lönar sig icke att tala om dem,
alldenstund intet uppgifves om de ärenden, som vid dem förhandlades.
Urkundernas tystnad gifver icke ens anledning till gissningar.
_______(Forts.)
publicerades, bar jag i mitt exemplar af Munchs Norske Historie (2 afdeln. I s.
707) antecknat ur en af k. Vitterhets Historie och Antiqvitetsakademiens
afskrifts-samlingar, att konung Magnus ännu den 2 februari befann sig i Sverige; torde
han icke gerna den 13 i samma manad hafva befunnit sig i Estland. Misstaget
är dock icke uteslutande mitt. Både före och efter mig hafva aktningsvärda
forskare hänfört ifrågavarande handling till år 1361.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
