- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Andra årgången. 1882 /
224

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

224

E. HILDEBRAND.

10

i mer än en riktning verksam man. När han mottog
hospitalet, kunde ingen, säger han sjelf, berga sig der för regn; golf,
murar och tak voro rötta och förderfvade af vatten, och husets
egor hade af van vård fått komma i romarehand. Han hade
inom några få år lyckats väsentligen förbättra hospitalet »af
Guds allmosa», hade igenlöst de frånhända egendomarne och
upphuggit vingården, så att der kunde sås en tunna hvete: alt
detta, oaktadt han efter företrädaren mottagit det minsta
möjliga i kontanta psnningar. Men han har också stått på sina
och hospitalets rättigheter. Inom ett par år råkade han i en
het tvist med sjelfva konventet i Vadstena dels om sin aflöning,
300 nobler, som ännu måtte ha stått inne, dels om åtskilliga
egodelar och penningsummor, som enligt hans förmenande
rätteligen tillhörde hospitalet, bland annat 200 dukater för ett
för-såldt hus i Rom. Uti klostret infunno sig en dag tvänne
Lin-köpingskaniker på uppdrag af en herr Eriks fullmäktige och
föredrogo ett maningsbref af en påflig camerarie och sakhörare,
som vid b a n n 1 y s n i n gs s träff ålade konventet att ofördröj ligen
utlemna till herr Erik hvad han gjorde anspråk på eller söka
förlikning med honom eller ock inom sjuttio dagar efter
anstånds-terminens utgång infinna sig i Rom och der stå till svars. Man
lärer ha valt förlikningsvägen, ty i december sammanträdde
konventets ombud med Erik Fastesons uti Linköping; ett bland de
senare var den påflige kammarherren domprosten och juris
doktorn Birger Månsson, med hvilken lian haft tillfälle att göra
bekantskap uti Rom, möjligen, såsom ofvan antyddes, hans egen
företrädare på platsen. Man förenade sig om att å ömse sidor
utse kompromissarier, men vi känna ej det slut hvartill desse
kommo. ]) Men någon harm öfver den behandling de rönt lärer
ha grott i klosterfolkets sinnen, ty när sändebud frampå sommaren
följande år (1454) afgingo till Rom från den till biskop valde

Handlingarna, 1453 12/6> 23/i0 och 16/i2 förvaras i Riksarkivet. Till det
ofvan anförda torde uppgifterna om klostrets exkommunikation (Diar. Vadst. 1453,
jf. Silfverstolpe i Hist. Bibi. I. s. 37) böra reduceras. Att åter någon af klostret
skulle utsändts till Rom för detta ärende, såsom äfven uppgifvits, är icke
sannolikt. Först och främst innehåller Diariet här det misstaget att kalla den ene af
de utskickade, Magnus TJnnonis, för confessor. då likväl en nv sådan valts redan
föregående år och detta förringar trovärdigheten i dess uppgift, der för öfrigt
Rom icke nämnes. Vidare var man i December månad, då man knappast torde
varit hågad att bryta upp på en romresa. Den ene af resenärerne var åtminstone

i Juni följande år i Vadstena Slutligen nämnes icke ett ord härom i den
skrifvelse vi genast skola anföra högre upp. Måhända stannade det vid eil resa till
Linköping, der de nämda ombuden voro i December 1453.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:57:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1882/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free