Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
DEN SVENSKA KOLONIEN I ROM -UNDER MEDELTIDEN.
229
ingen annan hafva till dess föreståndare än Eder, så länge Gud
gifver Eder makt och förmåga att stå det före». Det var en
fullständig upprättelse.
Det stannade icke vid dessa ord. I Sverige vistades den
tiden den påflige nuntien Marino de Fregeno, då ännu en
lekman, hvilken reste omkring för att insamla den af Pius II
pålysta hjelpen mot turkarne. Han befann sig for tillfället (oktober
1462) uti Östergötland; till honom vände sig konventet i sitt
bekymmer och han visade sig mycket tjenstvillig. Han talade
godt om herr Erik, som han sålunda måtte ha känt, rådde dem
att skaffa sig en prokurator vid curian, som kunde svara för orden;
föreslog en apostolisk skrifvare och sakförare »i det heliga
palatset», en juris doktor Ludovico de S. Geminiano. skref sjelf
till honom ett rekommendationsbref och uppsatte formuläret till
prokuratorsfullmakten. Konventet sjelft skref dessutom till
konungen — hans moster var fortfarande abbedissa, så att hon,
om hon en gång lånat sig till redskap åt konungens ovilja, nu
kunde godtgöra sitt fel. De hölja äfven här sin förvaltare med
loford; han har icke blott gjort sig förtjent af deras
erkännande, utan äfven förvärfvat sig ett godt namn vid romerska
curian. Det är ur samma skrifvelse vi höra att m:r Albert
Krommedik egentligen var fullmäktig för drottningen, den uti
Sverige så litet prisade Dorotea, som sålunda redan nu skulle
börjat sina trakasserier i Rom emot svenskarne. Konventet
uppmanar konungen att icke lyssna till de affall ige bröder, som
sökte vinna gehör hos honom, utan att i stället taga deras
orden i sitt hägn och icke införa några främlingar i deras
hospital, som hört dem till »uti flere århundraden». Den
tystnad som inträder i denna fråga tyckes visa, att konventet fått.
sin begäran uppfyld ’). Någon dansk kom icke in i hospitalet
uti Rom. För säkerhets skull uppdrogs emellertid åt Birger
Månsson, när han på hösten 1462 reste ut till Rom, jämte
åtskilliga andra ärenden, äfven att göra sig underrättad om
hospitalets tillstånd. Efter sin återkomst kunde han meddela, att
herr Erik trodde sig om att sörja for detsamma, så att han
kunde svara inför Gud och på sin själ, men att om man ville
skicka ut någon »beqväm och förnuftig» ung man, som kunde
vara honom till nytta och tröst, skulle han gerna taga mot
u) Se skriftväxlingen i den ofta anf. handskr. A. 26, f. 324, 3O8V3 ocli 142.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
