Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
E. HILDEBRAND.
10
nare efter en notarie, men blef under tiden med hotelser
för-drifven ur huset. Bartold, omgifven af sina tyskar, lät hämta
en annan notarie och drog fram sina påfvebullor och
protokollsutdrag, och jag protesterade med min fullmakt i handen. Men
som jag var ensam bland många började jag känna mig otrygg
och var rädd att få stryk. Jag lemnade derföre huset och
begaf mig till kyrkan S. Lorenzo för att låta folket hinna skingra
sig, så mycket hellre som man kom fram med vin åt de
närvarande. Mot aftonen återvände jag omsider och ville stiga in,
men Bartold svarade, att det skulle jag ingalunda få, och bad
mig skicka en annan person eller en notarie, som kunde skrifva
upp mina tillhörigheter i den kammare, der jag plägade sofva.
Men jag hade der endast ett breviarium, som jag bad att få för
mina andaktsöfningar, och det räcktes ut genom ett fönster.»
Der stod nu Peder Månsson på gatan framför sin stängda port.
Med oro i hjertat ströfvade han omkring på de öppna platserna,
utan att veta, hvart han skulle taga vägen för att få herberge,
utan penningar och fastande som han var. Till sist trädde
han dock in på ett värdshus — det fans sådana redan i
närheten vid Campo di fiore — och fann der, vi förmoda till sin
öfverraskning och glädje, magister Laurentius Andreæ från
Strängnäs, som nu verkligen, det var hösten 1509, fullbordat
sin länge tilltänkta resa till Rom. I detta herberge stannade
Peder Månsson uti fem veckors tid. Förslagen att börja en
process mot Bartold afböjde han för ögonblicket; den skulle
blott leda till utgifter för klostret, hvem som än segrade;
utgången var oviss »här i Rom» och han sjelf för öfrigt i
penningförlägenhet. Dessutom ville han undvika den förargelse, som
skulle tillskyndas klostret genom en process, och samtyckte
slutligen, såsom en fridens man, att tills vidare taga sin bostad
såsom gäst i hospitalet under Bartolds styrelse, ja uppmanade
konventet att åt dem båda gemensamt anförtro förvaltningen.
Någon sådan fullmakt hördes emellertid icke af, och Bartold,
som redan tidigare utverkat tillstånd att aflägga munkdrägten,
styrde efter behag, utlegde de öfriga egendomarne på evärdliga
tider och lefde för öfrigt, säges det, uti kräslighet, användande
inkomsterpa till egen fördel.
Så fann dem en svensk, kaniken Jönis Magni från Skeninge
(icke den berömde Johannes Magnus, ehuru dennes namne),
hvilken under ett års tid legat i Bologna för att förvärfva den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
