Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
E. HILDEBRAND. 38
10
män återvände att strida mot huset, då började vår egen
infödde man». Vi ha redan sett huru den ofvan (s. 218) anförda
stadgan om hospitalets styrelse stannat på papperet eller fallit
i glömska, och man i stället användt lekmän eller verldsprester, af
hvilka senare tvänne såsom kaniker en tid tillhört Linköpings
domkapitel. Andra personer utom klostret, såsom Hans Brask och
Laurentius Andreæ, hade gjort mer eller mindre allvarliga försök
att komma i besittning deraf. De romerska gårdarne hade
synbarligen stigit i värde och betydelse, och Peder Månssons ord
.sannades, att »det är med detta huset så, att den som fått det
i sin hand, han släppar det ogerna». Till följd af konventets
£gen försumlighet synes den föreställningen uppkommit att
dispositionen rätteligen tillhörde Linköpings domkapitel och att
hospitalet borde betraktas som ett annat kanikprebende1). »Den
gamle afvogheten mellan munkar och verldsprester framlyste.
»Ej skall man af hospitalet göra ett prestegäll», resonerade de
ene; »hvem som än får det, ej skola munkar hafva det», var de
andres tankegång.
Det var den nyssnämnde Jönis Magni från Skeninge, som
först erbjudit sin hjelp för hospitalets återfående och nu öppet
framträdde med sina anspråk, och det är anledning att förmoda
att det ej skedde utan domprosten Hans Brasks vetskap och
vilja; utaf samma tanke var äfven ärkebiskopen Jakob Ulfsson.
Han uppmanade konventet (1512) att helst utskicka någon
verldsklerk. De sista årens oreda hade förmodligen också väckt
tvifvel om klostrets förmåga att styra sin filial i Rom. Hr
Jönis började att »litigera» och föregaf sig hafva af påfven fått
ett provisionsbref, men Peder Månsson upptog tvisten och skref
samtidigt hem till Riksrådet, beklagande sig Öfver denne nye
fiende och bevisande klostrets rätt till de romerska
besittningarna 2).
Herr Jönis var »mycket hvass och hotade med
exkommunika-tion» men fann för godt att slutligen gifva efter. Man kom
öfverens att låta tvisten hvila under ett års tid för att hinna
inhemta klostrets ’tankar och Jönis Magni skulle skrifva dit för
att erbjuda sig sjelf till föreståndare. Han fick en kammare sig
upplåten i hospitalet och fortsatte sina studier, hvilka slutligen
’) I en uppräkning af kanikerne i Linköping 1487 V,2 nämnes sist: D.
Petrus Henrici in domo saiicte Birgitte de urbe in Egidii. R. A.
2) Se det ofvan anf. brefvet af 1512.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
