- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Andra årgången. 1882 /
250

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

250

E. HILDEBRAND.

38

Af Italiens dåvarande lif, så lysande i konst som i
vetenskap, midt i den hedendom, som ohöljd trädde i dagen under
Leo X:s dagar, har han, liksom så många andra från norden,
känt sig tryckt och besvärad. »Mig förnöjer ej Italien eller
den romerska curian» är en reflexion han under olika former
ofta upprepar, och i nästan hvarje bref ber han att blifva
liein-kallad. Det fria sätt, hvarpå klosterlifvet togs på den tiden i
Italien, kan ej annat än ha varit honom en styggelse. »Förr
blir lon blind och lejonet rädd än klosterreglorna iakttagas här
i Valland; bröderna säga sig lika gerna höra en djefvul som en
syster sjunga» anmärker han om de italienska birgittinerklostren.
För de humanistiska studierna förhöll han sig också främmande,
och det är afglansen af den egentliga medeltidsliteraturen som
röjer sig i hans efterlemnade anteckningar ocli skrifter; al
chemi en har sysselsatt hans tankar i hög grad, fastän han i tron
på den hemliga vetenskapen icke var sämre än samtiden, och
för öfrigt praktiska ämnen af olika slag. I intressenas vidd
och lyftning stod han efter sin berömde samtida på Linköpings
biskopsstol, men i likhet med denne hade han under allt ett
fosterländskt sinne och kände sig soin svensk; derom vitna
ordalagen i hans bref mer än en gång. Han har framkastat
den tanke, som säkert rört sig hos mänga af hans landsmän
på den tiden, att ingenting vore mera »tårfteligt» i Sverige,
än att herr Sten kröntes till Sveriges konung: »jag undrar
hvarföre de så förhala det eller hvarföre han icke vill bära
konunganamn». Jordmånen var ej sådan i konventet, att en
dylik tanke der kunde bära någon frukt. Hans långa vistelse
i Rom, hans bekantskap med curian och hans verksamhet i
allmänhet hade emellertid beredt honom ett namn äfven i Sverige
och när det slutligen gälde att återupprätta den svenska
kyrkan och återknyta banden med Rom, föll konung Gustaf meel
sina tankar på den erfarne föreståndaren i S. Birgittas hospital.
Olaus Magni torde ha bragt honom underrättelsen om upphöjelsen
till biskop i Vesterås, och hans önskan att få komma hem uppfyldes
på„ ett sätt som han väl knappast sjelf kunnat drömma om 1).

’) Af Peder Månssons bref, på hvilka min framställning senast stödt sig,
äro 4 tryckta i Troils »Skrifter ocli handlingar» del 5, ett af Stiernman här
ofvan anlördt, ett i bihanget till Benzelii upplaga af Vadstenadiariet; de öfriga otryckta.
Några äro odaterade. Tillsammans har jag sett tolf. De gå från 1508—1519.
Originalen till de af Troil tryckta förvaras i Upsala, de öfriga i Riksarkivet. Flere ha
dock funnits.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:57:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1882/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free