Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL O. A. PAYKULLS BIOGRAFI.
263
Man får vidare veta, att Paykull efter Dünamündes eröfring
(den 12 mars) under flera veckors tid qvarstannat derstädes; han
torde således icke omedelbart efter Flemmings och Patkuls afresa
till Polen (den 16 mars)1) hafva begifvit sig till Lifland för att
der föra befälet öfver hären. Anklagelseskriften spörjer nämligen
»hvarför han så länge suttit i Augustburg och icke af sig sjelf
gjort austalt till ankare och tåg, hvilka man till (behofvet för) tre
skeppsbryggor kunnat hemta af fiendtliga skepp, men som för
penningar icke stodo att få.» Paykull svarade, att han ej tänkt sig
behofvet deraf. Det invändes, att han af officerare erinrats, att
fienden framdeles, om han åter blefve mästare af sjön, skulle till
saxarnes skada armera skeppen, hindra tillförseln från Augustburg, ja
äfven med dem »framdeles ruinera bryggan» (såsom också Dahlberg
några veckor derefter var nära att göra.2) Ja, det påstods att
officerarne fruktlöst erbjudit sig att »sticka skeppen i brand eller
borttaga dem med ringa hazard.»
Man ser af klagoskriften vidare, att Flemming ingalunda ville
betrakta Liflands hastiga utrymmande som en tjenst, hvarigenom
Paykull förtjente att befordras till generallöjtnant. Han ålades
förklara sig (fr. 18), »hvarför han ej i rättan tid förskaffat sig
kunskap om fiendens (Vellingks och Maydels) mouvements», för sent
öfverfört 8 kanoner från Augustburg till Neumühlen och till slut
sökt kasta dem i vattnet. Det klandras skarpt, att han »utan nöd
öfvergifvit alla poster och avenyer, innan han ens sett fienden, utan
tanke på det starka vatten, som flyter förbi Neumühlen, samt
omöjligheten (för fienden) att utan bryggor och skepp der kunna passera.»
Han klandras också (väl obilligt!) för att »utan nöd och så
skyndsamt hafva upprifvit den med stor möda anlagda skeppsbryggan och
låtit uppbränna så många skepp, innan ens fienden visade sig.»
Carlsons uppgift, att Paykull ’ (enligt honom Patkul)
»förskansade sig på andra sidan Düna» torde icke hålla streck; Paykull
ålades i stället förklara sig, hvarför han icke på Dalholmen eller på
motsatta stranden af Düna »bygt en god raveline jemte säkra
kommunikationslinier, hvilket genom anlitande af bönderna kunnat ske
utan kostnad, samt låtit garnera denna befästning med kanoner och
genast vid reträtten låtit afbränna husen»; åtminstone borde, heter
det, tre redutter hafva uppförts mellan öfvergångsstället och
Augustburg. Kobron istandsattes visserligen, men ej af Paykull, utan af
en annan officer. Det klandrades äfven, att han icke längs Düna
låtit borttaga alla båtar och fartyg, »af hvilka sedan fienden till
vår stora skada begagnat sig. Slutligen anmärktes, att han kunnat
till en början »utan ringaste hazard» fatta posto på Magnusholm.
Paykull förklarade omöjligheten att erhålla »positiva
underrättelser» med fiendens hastiga anryekande, sade sig till slut plötsligt
*) Jfr afh. om O. A. Paykull i Hist. Tidskr. 1881 p. 137. Den lucka,
som der måst lemnas, blir genom hvad här kan medddelas, i någon mån fyld.
2) 1. c. p. 138.
Hist. Tidskrift 1882. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
