Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
URBAN HIÄRNE TILL OLOF HERMELIN.
271
och såsom cammarfiskalen Albin Möller är nu förordnat till at hålla
commissionen deröfver, så veta de väl, at ban är en hvater och
strenger busse, som vet fånga dem, ehuru de vrida och vrengia sig;
derföre de och fly undan som de vore ryske, enär de höra honom
komma. Men de alle andre konungens undersåtare hugna sig af
Hans Kongl. Maj:ts nåde, som denna commissionen til deras beskydd
och lindring har befalt inretta, at de plågor efterhanden återvända
och der de öfver vanligheten uthgifvit, få nu tilbaka och altså frelsa&
uthur deras yttersta ruin. Nu hörde dem rät till den sentence,
som duc d’Alba faite öfver Nederländarne: omnes debent patibulari,
men så är necessitas durum telum; Noth bricht Eisen sade vår
Frölichs son, då han bröt up kistan till konungens cassa. Ty när en
häradsfougde intet har mer i lön än 300 dal. silfverm. och han
allenast får halfparten deraf, nemi. 150 d. sm., dermed skall han
för-söria hustru och barn, huru vil det förslå? Til at afveria nakenhet
och hunger griper man til hvad man kan och låter gud råda för
det som på föllier. Men desse hundar hafva omenskligt och
hår-deligen hanterat allmogen; hade de tagit vackert, så hade de fått
taga lenger, men när man spänner bågen för högt, så brister den.
Hr Bosin låter ödmiukligen helsa och recommenderar sig vidare
i hr Broders rättsinniga affection; han är intet så strandsatter om
sielfva tiänsten som till att behålla characteren, hvilken honom
per eæpressum likväl intet är betagen. Kunde han få K.
M:ts bref derpå, så vore honom hulpet. Han lider stor förtryck
och kan icke uthan serdeles nesa för sig begifva sig på hemresan,
hafvandes han allaredan öfver ett åhr med kostsamhet fördröjt. Kunde
han för den skymf han oskyldigt lidit få dertill någon pension af de
cronohemman i Nyland (eller ödeshemman rettare sagt) som af
indelningen äro öfverblefne, intil dess att någon lagmansränte i
Finland öpen blifver, om han den tiden uth lefver, så vore det en stor
soulagement för honom, och såsom alla Sveriges undersåtar hafva
ett serdeles hopp til hr Broder för den nogsamt bekante redligheten
så har han ock, tackandes sin hr patron, som honom så gunstigt
ihågkommer.
Det är stor under huru det med præsidentskapet i
Bergscol-legio så långsamt går. Det talas om hr Rosenhane. Kunde så
vara en sak, nog har han förstånd. Men iag för mitt particulier
skulle det intet önska för hans diefvelska högmod; dertilmed som vi
hafva disputerat tilförene uthi physicis, finner iag honom ganska
enveten och menar, at han har svulgit up ali vishet, så at honom
ingen öfvergår; så skulle iag hafva myckit att täfla med honom,
innan vi kunde komma öfverens. Det är aldrig förtretligare än.
med en sielflärd, som tror sig til at förstå alt, vari uthi hvad
profession det någon sin vill. Doch är iag icke så bunden vid
Bergs-collegio, anseendes at sal: gr. Lindschöld, då han var
cantzelli-råd, ordnade det så at de medlen skulle lefvereras uthur konungens
handpenningar och laboratorium dependera af hofstaten, fastän iag
samma gång var assessor vid Bergscollegio. Men sal. hr St. Bielke, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
