- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Andra årgången. 1882 /
281

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NYA BIDRAG TILL GUSTAF II ADOLFS HISTORIA.

281

kunde man deraf sluta att resan gälde mera än Berlin. »Det
behagade intet synnerligen doktor Botvidius» [hofpredikanten],
säger vår berättare, »för han hade ingenting med sig», men det
kunde ej hjelpas. Med konungen och pfalzgrefven följde endast
Johan Baner, Otto Taube, Lars Kagg, fänrik Sperling1) och
Johan Hand saint någon betjening. De fingo befallning att
kalla konungen Adolf Carlsson och i allo behandla honom som
sin like, hvilket ock skedde ifrån början.

Efter åtskilliga äfventyr — såväl här som flerestädes
träffades personer, som varit i Sverige och sett konungen — kommo
de öfver till Stralsund, samma väg konungen dragit senast, och
han fick herberge hos en borgare, »hvilken samt med hans kära
hustru bland andra optoger h årdroges tappert den aftonen, förrän
de somnade; IL K. M:t vet det väl till att förtälja.»

I stället för att från Stralsund draga närmaste vägen till
Berlin, gjordes en lång omväg genom Mecklenburg, förmodligen
för att kunna resa så mycket obemärktare, och de hunno så
långt vesterut som till Schwerin, der konungen gaf sig tillkänna
för hertig Adolf och had? med honom ett långt förtroligt samtal.
Härifrån drogo de omsider ned mot Berlin förbi landtliga
mecklenburgska och brandenburgska städer.

»Yi kommo till natten till Westerhusen», sä skildrar Hand
en brandenburgsk idyll, »liten vacker stad, men mycket orenligt,
så der som i alla de andre småstäderna. I staden för en potta
med roser står dyngehögerna opp under fönstren. Alle deras
boskap hafva, de hos sig i husen. Hvar morgon hör man en
mäkta vacker musica. Koherden begynner blåsa i hornet, sedan
kommer getah arden och fåraherden med små piper, svinaherden
med sin piska och smäller för hvar dörr; gåsaherden försummar
intet heller sin tid. Derpå svarar oxe, ko, får, get, so och gås,
hvar efter sin art. Barn, höns, hund och katta stämma gerna
med in : mäkta lustigt för den, som gerna sofver länge. Goda
economier håller jag dem före, för de hafva ingen ander handel
heller näring, utan med boskap och åkerbruk. Deres hus äre
s läte noch, af trävärkie tillhopa opsatta; väggenar äre af 1er
och hahn tillhopabakade; halmtak. Elden göra de midt på

’) Otto Taube: sedermera öfverste. — Fänrik Sperling sannolikt Carl Otto
Sperling (f. 1596) sedermera generalmajor, generalguvernör i Halland ocli
friherre (f 1655). Någon underrättelse om konungens sällskap utom pfalzgrefven
har man naturligtvis ej haft förut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:57:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1882/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free