Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA BIDRAG TILL GUSTAF II ADOLFS HISTORIA.
289
mindre vigtiga omständigheter, som saknas i den andra och
tvärtom. Den svenska redogörelsen afbrytes slutligen något
tidigare än den danska. — I synnerhet för Gustaf Adolfs karakter
var hans rådgifvare s omsorgsfulla referat af dessa förhandlingar
upplysande. H öro m hvad som yttrades redan första dagen!
Den svenske konungen sade sig intet tvifla att konung Kristian
skulle uppnå fred, om han hårdt stode på saken, och på dennes
genmäle : »det vet jag icke», fortfor han: »jo, icke allenast fred
eller stillestånd, utan kejsaren skulle väl ock gifva honom igen
både Jutland, Holstein och alla de eröfrade länderna». Och då
den danska konungen tviflande drog på munnen, fortsatte Gustaf
Adolf: »vore vi i kejsarens ställe, skulle vi göra det, och för den
orsaken att Ni ej skulle företaga något mot oss och jag under
tidén kunde få min flotta färdig och mina saker i det lag, att
jag kunde tvinga dem till lydnad, som ännu ej ville kännas vid
någon sådan; sedan stode det i min fria vilja att taga igen, livad
som vore gifvet tillbaka och falla både er och mig sjelf
(konungen i Sverige) för svår och blifva herre öfver Östersjön, hvilket
vore både Er och vår ruin». Månne icke han här träffade kärnan
i de kejserliga afsigterna, liksom han ju i sjelfva verket
förutsade de slutliga fredsvilkoren? Otroligt nog kunde det
visserligen låta för konung Kristian ; han kände ännu ej de kejserliges
fredsförslag, och de första, som gjordes, gingo ut på ingenting
mindre än afträdelse både af Holstein, Schlesvig och Jutland.
Redan samma dag erbjöd sig konungen att uppställa en icke
obetydlig här och utkastade antydnings vis en fälttågsplan.
Följande dag, den 23, var, åtminstone efter den svenska
berättelsen, den afgörande, Äfven nu afhandlades planen för
krigets förande i Tyskland, men mot alla Gustaf Adolfs djerfva
och snillrika förslag hade Kristian IV endast att sätta tystnad
eller svårigheter och ömöjligheter: förklarligt nog för öfrigt i den
situation, hvari han befann sig, på samma gång bitterheten
frambröt mot de furstar, som lofvat hjelpa honom : »de hafva burit
sig åt som skarnhalsar och ej heller rådt med sina undersåtar».
Gustaf Adolf undrade huru det kom sig att den danska konungen
försummat att bemäktiga sig de närmaste städerna som voro
belägna i passen, till hvilka han kunnat retirera, ifall det gått
illa. Och då det invändes att det ej var så lätt att intaga sådana
mäktiga städer, fick han höra, att »det föga uppå sig hade, ty
deras befästningar voro efter det gamla maneret, och ville H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
