Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
E. HILDEBRAND. 38
bätar inbördes bör troget uppfyllas och 6) ratifikationerna böra
utväxlas under loppet af två veckor eller tidigare.
Baron Igelström bemyndigades att meddela dessa vilkor åt
baron Armfelt såsom ultimatum, »men med det uttryckliga
förbehåll att, om den svenske konungen der tänker yrka på några
slags landafträdelser, eller håller på några andra fordringar icke
öfverensstämmande med vår värdighet och i synnerhet att få
blanda sig i kriget med turkarne: i sådan händelse skall hvarje
förbindelse och underhandling afbrytas och vi skola med ledsnad
nödgas till bevarande af vår och vårt rikes ära och trygghet
under lit till guds försyn vänta afgörandet på allt af
vapenlyckan. Detta bör baron Igelström på ett artigt, hofsamt och
uppriktigt sätt meddela baron Armfelt, försökande för öfrigt att
intressera honom för sakens framgång genom äran af att
deltaga deri och genom allt som kan egga hans personlighet dertill.»
Oaktadt baron Igelströms uppriktighet, hofsamhet och
bemödande att arrangera saken till kejsarinnans belåtenhet, ville
den svenske konungen ej samtycka till freden. Katarina II:s
sekreterare Chrapovitskij, intygar att kejsarinnan den 22 juli
var »harmsen» deröfver att Gustaf III »ej ville sluta fred utan
afträdelse!’ från Finland», såsom konungen gifvit tillkänna i ett
bref till vice-kansleren (Österman), på samma gång han skickade
honom en lista på fångne ryska officerare. Men redan dagen
efter, den 23 juli, underrättade baron I gel ström kejsarinnan om
det möte han haft den 21 juli med Armfelt och försäkrade att
»det var hopp om fred». Baron Igelströms meddelande gaf
kejsarinnan anledning, den 25 juli, att afsända till honom
ytterligare instruktioner för underhandlingen. Hans
uppmärksamhet riktades hufvudsakligen på tjugonde artikeln uti fördraget
i Abo, att »om utlemnandet af flyktingar, som hädanefter
befinnas å ömse sidor är det ingalunda beqvämt att förnya den»
och att »den af den svenska konungen föreslagna medlingen i
det turkiska kriget icke heller var antaglig». I slutet af
brefvet hade kejsarinnan egenhändigt tillagt: »si malgré tout ce
que je fais pour accélerer la paix, le roi de Suède se refusera
à y accéder, je prends le ciel à témoin qu’il sera lui seul
re-ponsable du nouveau carnage qui va recommencer». A sin sida
afsände vice-kansleren ett bref till den svenska konungen och
sökte ådagalägga att hans förbindelser till sin bundsförvandt
Turkiet kunde betraktas såsom upphörda, i anseende dertill att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
