Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. MAGNUS ERIKSSON OCH SKÅNE.
323
höjde Bengt till hertig »emot Gud och hans moder, mot rikets
stadgar och rikets rådgifvare.^ Mot rikets stadgar kan
upphö j elsen icke vara gjord, då det utan fråga, efter gammal sed,
stod konungen fritt att gifva hvem han ville hvad värdighet han
åstundade, men att det var rikets råd, alla som förut hade
myndighet, emot, framgår af fru Birgittas och hennes
kommentators ord äfvensom af de följande tilldragelserna.
Då hatet mot hertigen träffade i väsentlig mon konungen>
torde vi få anse båda som solidariskt ansvarige för åtminstone
de vigtigare r egerin gs h an dlingar, som vidtogos under det hertig
Bengt innehade makten. Då förbittringen uttalade sig’ mot
hertigen redan när hans upphöjelse var allenast påtänkt, synas vi
deraf kunna sluta, att han, ehuru ung, tillträdde makten med
ett slags program — det, som konungen och han under den
följande tiden sökte förverkliga.
Detta program synes hafva haft en bestämd
antiaristokratisk pregel. Enstaka antydningar finnas, att konung Magnus
ungefär vid denna tid velat genom återkallande eller minskning
af såväl de verldslige stores som kyrkans privilegier bereda sig
en lindring i det finansiela betryck, som följt honom under hela
hans regering och som särdeles nu, då det stora lånet skulle till
den påfliga r än te kam m ar e n återbetalas, måste hafva varit
synnerligen svårt. Ett indragande af de redan gifna privilegierna,, v
för så vidt detta gäller kyrkan, kan ensamt förklara det rykte
konungen och hertigen vunnit som kyrkans fiender, i synnerhet
som andra deras gerningar synas hafva gått i samma riktning,
såsom när hertig Bengt lade qvarstad å Lunds erkebiskopstols
gods under det erkebiskopen befann sig på en resa i utlandet.
Deremot synes Ab obiskopen Hemmings fängslande, som omtalas
i ofvan nämnda Libellus och hvarom vi i öfrigt ega mycket
liten kännedom, snarast tillhöra en tidigare period. Messenius
förlägger denna tilldragelse till år 1348 och törhända ligger ett
skäl härför i de ogillande ord, som biskop Hemming år 1349
uttalar rörande en af konung Magnus vidtagen åtgärd.
Han se at erna klagade öfver, att hertig Bengt betungade de
tyska köpmännen med nya tullar och andra bördor. Lagerbring
finner, att »intet annat än o ti dig snålhet kunde föda sådana
upptåg», i hvilka han ser »en ganska naturlig frukt af en
gunstlingaregering.» Motiven för hertigens åtgörande i denna
sak äro genom urkundernas tystnad undandragna vår granskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
