Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
E. HILDEBRAND. 38
jan de uttryck i ett norskt hyllningsbref åt konung Håkan af
den 17 juli 1344: »junker Erik, broder hans, som efter sin faders
skip an och allt rikets råds i Sverige samtycke skall der till
konung väljas efter sin faders frånfälle». Innan det nämnda
årets slut valdes Erik till blifvande konung, men dermed gjordes
ingen ändring i hans ställning under fadrens regeringstid.
Uppenbarligen var Erik icke hogad att behålla den
tillbakadragna ställning, som tillkom honom. Han blef ett villigt
verktyg för de missnöjda stormännens planer. I sitt upprop till
det svenska folket, ett upprop som den 18 oktober 13561)
utfärdades frän Kalmar, således från en trakt der hrr Nils
Turesson och Erengisle Sunesson hade ett stort inflytande, kallar han
sig Svea och Göta konung samt herre öfver Skåne och klagar,
att han och kronan(!) lida stor skada, emedan kronan mist flere
hus och land, hvilkas fortfarande besittning hade kunnat tjena
till landets försvar och till kristendomens för okel se — såvida
icke det sista uttrycket skall anses fullkomligt meningslöst,
måste det afse förhållanden i Finland, hvilka vi ej längre känna
— hvadan krig borde förklaras mot Eriks och kronans fiende,
Bengt Algotsson — ban får icke ens herretiteln, som eljes tillkom
en riddare — mot ali rikets rätt och sedvänja. Hur obefogad
än denna proklamation är, trodde sig junker Erik hafva makt
att sätta sina hotelser i verket. Under det hans fader uppehåller
sig i mellersta Sverige, begaf ban sig först ned till Skåne —
han befinner sig i Lund tolf dagar efter utfärdandet af
proklamationen — och sedan i spetsen för en här in i hr Bengts
hertigdöme, hertig Bengt "’begaf sig ur landet och det mäktiga
Varberg föll i de upproriskes händer. Detta inträffade i
slutet af år 1356. Konung Magnus, underrättad om hvad som
skett, begaf sig till Lödöse och der öfverenskoms, att dom
mellan honom och sonen skulle efter någon tid fällas af hertig
Albrekt ocli grefve Adolf af Holstein — hvilka, såsom strax
skall visas, voro junker Eriks anhängare — och under
väntetiden skulle stillestånd vara, hvilket likvisst icke fullt
respekterades.
1) Munchs yttrande att ett försök till fredlig öfverenskommelse mellan
konung Magnus och hans son synes hafva blifvit gjord vid midsommartid år
1356 i Lödöse, hvarest konung Magnus och Erengisle jarl då vistades, är
fullkomligt gripet ur luften. Ehuru hr Ereiigisles parti var skjutet åt sidan genom
hertig Bengts upphöjelse, träffades dess medlemmar och konungen allt emellanåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
