Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
E. HILDEBRAND. 38
öfver till Helsingborg och visade dem ett lejdebref för sådant
ändamål utfärdadt af konung Magnus. De följde honom och vid
ett sammanträde den 15 föreslog han dem att deltaga i
underhandlingarne ined konung Magnus. De svarade, att de icke
kunde taga del i något, som vore fiendligt mot denne, med
hvilken städerna hade fred, konung Valdemar genmälte, att här vore
icke fråga om o vänskap, utan tvärtom om stiftande af fred, och
dermed läto sändebuden sig nöja. De fingo emellertid icke vara
närvarande vid konungarnes samtal, utan måste nöja sig med
konung Valdemars berättelse derom. Enligt honom hade konung
Magnus beqvämt sig till att vidgå befogenheten af konung
Valdemars mot honom ställda klagomål samt till att tvisten skulle
öfverlemnas till afgörande åt skiljedomare. Konung Magnus
hade för sin del valt hertigen af Meklenburg, riddarne Nils
Abrahamsson och Anders Nilsson samt väpnaren Johan
Kristines-son. Den sistnämde hade stått på Eriks sida, hr Anders
Nilsson hade deremot varit konung Magni anhängare. Namnet Nils
Abrahamsson återfinnes icke i tidens handlingar och torde
derföre, då till kompromissarie icke kunde väljas en oansenlig man,
namnet vara i den hanseatiska berättelsen misskrifvet. Rydberg
tänker på Nils Abjörnsson, men han synes vid denna tid varit
död. Snarare torde vi böra tänka på Nils Åkesson (Achason),
hvars namn förekommer i dr Blanches skuldebref till påfliga
räntekammaren af är 1351, i förläningsbrefven af år 1356 för
hertig Albrekt och hans män och i Eriks bref till förmon för
grefve Adolf af Holstein af år 1357. Följande dag gaf konung
Valdemar svar på städernas framställningar och dessutom ett
om vänskap särskildt för Lübeckarne vittnande bref, i hvilket
han säger, att Gud nu förhjelpt honom till hans arfland Skåne.
Man har påstått, att dessa ord innebära ett bevis, att konung
Valdemar redan vid denna tid innehade hufvuddelen af Skåne.
Jag kan ej annat än dela Rydbergs uppfattning att detta uttryck
bör sättas i sammanhang med konung Valdemars berättelse om
mötet med konung Magnus samt hans sträfvan »att inför
städernas sändebud synas grunda sina anspråk på rätt och icke
på eröfring».
Icke allenast om tidén för det öppna landets eröfring, äfven
rörande tiden för belägringen af Helsingborgs slott äro
meningarna delade. En ungefär samtida uppgift säger, att belägringen
började den 9 juli och denna uppgift synes mig ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
