Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
E. HILDEBRAND. 38
Bland de skiljedomare, som konung Magnus utsåg, är det
en, som synes oss fullkomligt ovärdig ett sådant förtroende,
nämligen hertig Albrekt. Konung Valdemar hade bland sina domare
insatt en furste, hertig Erik af Lauenburg, och etiketten, till
och med iakttagandet af nödig försigtighet, torde hafva kräft
att den andre i domstolen insatte en jämbördig man. Konung
Magnus hade måhända svårt att i hast finna någon annan än
hertig Albrekt, och dennes val kunde föröfrigt synas väl
motiveradt derigenom, att han vid denna tid var en fiende till hertig
Erik. För oss, som icke närmare känna förhållandena, synes
det emellertid nödvändigt, att tillerkänna antingen konung Magnus
en förvånande grad af blindhet, då han trots allt förgånget, låt
vara att han icke kände det i alla dess detaljer, kunde sätta
sin lit till svågern, eller ock denne en synnerligen hög grad af
inställsamhet, af den räfnatur, som fru Brigitta tilldelar honom.
Hvar befann sig under denna tid hertig Albrekt? Dess
värre har icke det meklenburgska diplomatariet fortskridit så
långt, att urkunderna för år 1360 blifvit tryckta; de skulle
kanske gifva oss ett svar på denna fråga. Mig synes det
sannolikast, att hertigen befann sig på Helsingborgs hus, redo att
till egen vinning, svika sin frände. När konung Magnus i slutet
af juli — så tidigt att han den 3 augusti kunde vara i Skeninge
— lemnade Helsingborgs fäste, stannade troligen hertigen qvar som
befälhafvare, vare sig denna förtroendepost var lemnad åt honom
ensam eller han delade den med andra. I egenskap af
slottshöfding torde hertigen hafva öfverlemnat fästet åt konung
Valdemar, i afsigt att dermed förvärfva den honom för ett sådant
fall år 1350 utlofvade summan af 10,000 mark1). Konung
Valdemar synes hafva gjort svårigheter att infria sitt löfte; hertigen
fann sig åtminstone år 1362 nödsakad att anskaffa en vidimerad
afskrift af förbindelsen, helt visst för att dermed styrka
giltigheten af sitt kraf.
*) Ungefär på sådant sätt har Munch sökt förklara förhållandet. Rydberg
linner denna konjektur obevisliîi och. osannolik. Jag medgifver att den ej kan
bevisas, men osannolikheten vill jag ej erkänna. Vi skola minnas följande:
att hertig Albrekt och holst einarne vid denna tid stodo på konung Magni sida,
att det ofta var sed, då rätten till ett fäste var omtvistad, att det anförtroddes
åt en eller flere utsedde kompromissarier, alt hertig Albrekt var kompromissarie,
att han, genom att fordra den derför betingade lönen, bevisar sig hafva bragt
Helsingborg i konung Valdemars våld, att kort efter det han med denne ingick
en vänskapstraktat, omtalas, att meklenburgare och holsteinare, som må^te hafva
kämpat på konung Magni sida, vända hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
