Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CCCLXXVIII
öfversigter och granskningar.
Östergötland var hufvudplatsen för Rantzovs uppträdande.
Krönikören säger att han der uppehöll sig 10 veckor och 4 dagar.
Dessa veckors bedrifter omtalar han sålunda; »Först och främst
blefvo alla städerna i Östergötland brända, så att deras borgare
förlorade allt hvad de egde; deras skepp uppbrändes i hamnarne och
likaledes alla magasiner. I alla städer fans ett stort förråd af ali
slags proviant, som konungen af Sverige från sitt konungarikes alla
delar fört tillsammans, och hvarmed kriget kunnat lång tid fortsättas ;
allt brändes så att intet deraf blef öfrigt. Östergötland är ett öfver
måttan skönt konungarike, ett fruktbart land med präktiga fisken
och vattendrag; alla lador voro fulla då vi ditkommo, men då
bönderna visade sig fiendtliga emot de våra, blef nästan hela
Östergötland afbrändt och af vårt krigsfolk förhärjadt; allt hvad bönderna
egde, deras kreatur och stundom de sjelfva uppbrändes, »das also
das gantze landt Osteriutlandt ein grossen schaden in diesem unserm
zuge erlitten».
Några särdeles betecknande drag ur denna berättelse skola vi
ytterligare anföra: Då Vadstena för tredje gången (den 12 januari
1568) plundrades, blef en skotsk kapten, vid namn John Clark,
beordrad att skydda nunnorna för krigsfolkets Öfvervåld. Han fick då
se en af de äldsta nunnorna, som med synbar vördnad höll en duk
i handen. På hans fråga hvad detta var, svarade hon, att det var
reliker, som skyddade klostret för alla olyckor. Den skotske krigaren
tillät sig då ett litet skämt. För att, som han sade, pröfva denna
relikernas kraft, befalde han att kyrkan skulle sättas i eld. »Reliker
och konster», säger berättelsen, »kunde icke värja för elden och
sålunda brann den sköna kyrkan, hvartill hon (nunnan!) med sitt
afguderi gifvit anledning. Duken med dess innehåll fördes till
fält-öfversten». »Deri fans ej annat,» — tillägger berättelsen — »än några
små ben, stenar och annat narrverk».
List användes å ömse sidor. Då danskarne (i dec. 1567)
tågade ifrån Söderköping till Linköping, sändes svenske ryttmästaren
Brynte Birgersson (Lillje) med två fanor ryttare och 2,000 skyttar
fienden till mötes. Han stötte på en afdelning, som åtföljde den
danska trossen. Danskarne läto då sina trosskuskar sitta upp på
trosshästarna och emellan dem uppstäldes de danska ryttarne, så att
det hela såg ut som en så stor rytteri afdelning, att svenskarne drogo
sig tillbaka.
Under danskarnes andra tåg mot Vadstena blef svenska ryttmästaren
Nils Turesson skjuten. Han bar om halsen det danska fälttecknet.
Detta rycktes ifrån honom, sedan han stupat, och fördes till liantzov,
som befalde att den redan jordade kroppen skulle uppgräfvas och
läggas under samma träd, hvari man upphängt några af hans knektar.
Danskarne läto dock sedan begrafva honom i Skeninge. Detta var
ej det enda exempel på att falska fälttecken användes.
Då i början af fälttåget en af Rantzovs lansknektar med bara
händerna fångade ett rådjur på Holaveden, ansåg Rantzov detta som
ett godt förebud, liksom det året förut i Vestergötland gått lyckligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
