Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alin, minnen ur sveriges nyare historia.
XI
ock författaren ej borde inskränkt karakteristiken af kans verksamhet
och person till ett blott citat af Geijers hänsynslösa recension i
Svenska literaturföreningens tidskrift, utan äfven deri inrymt ett
erkännande af hvad hos honom verkligen fans framstående —
möjligen ock ett medgifvande, att hans harm i ett och annat afseende
är förklarlig.
I arbetets senare del lemnar oss författaren en utförlig skildring
af den märkliga urtima riksdagen 1834, hvilken regeringen fann för
godt att sammankalla med anledning af förslaget till en ändring
af den 72:a paragrafen i regeringsformen, enligt hvilket riksbanken
skulle ställas under konungens och ständernas gemensamma
lagstiftningsrätt. Regeringen hade nu ej längre i sin makt att leda
ständerna, dit hon ville. De väckelser julirevolutionen och agitationen
i representationsfrågan gifvit jämte erinringarna från den förra
riksdagen och tidningspressens eggelser hade burit frukt.
Oppositionen segrade vid utskottsvalen i borgare- och bondestånden, ja,
till och med i presteståndet, hvilket kanske aldrig hvarken förr eller
senare haft att förete en så glänsande rad af utmärktheter som vid
denna riksdag. Det kan sålunda, fastän majoriteterna vid denna
tidpunkt ännu ej kände konsten att från utskotten helt och hållet
utesluta motsidans män, icke förvåna, att regeringen under
riksdagens fortgång led det ena förödmjukande nederlàget efter det andra.
Så i öfverläggningarna om »72:an» och det förslag till lag för
banken som regeringen uppsatt i samband med den föreslagna
förändringen af denna paragraf, så i voteringarna i förstärkt statsutskott
hösten 1834. »Att det gick derhän, dertill torde, säger författaren,
regeringen sjelf varit skulden, ty med mera förutseende och förmåga
af initiativ, med större klokhet och kraft å hennes sida, hade det
kanske i åtskilligt gått annorlunda.» Men det åsyftade målet —
att framtvinga en ministärförändring — vann oppositionen ej.
Vi sluta här vår kortfattade anmälan af herr Alins värdefulla
arbete, under uttalande af den förhoppningen, att tid måtte stå
författaren till buds att inom kort kunna offentliggöra äfven tolfte
delens senare afdelning, som kommer att innehålla en teckning af
1840 års riksdag äfvensom en öfversigt af Sveriges inre utveckling
under senare delen af Karl Johans regering. Dermed skulle
»Minnena» vara afslutade, och dermed skulle äfven den gamle adjutanten
hafva fullbordat ett förtroendevärf, hvilket han utfört såsom det höfts
både den forne medlemmen af Karl Johans »famille militaire» och
den för fäderneslandets häfdekunskap varmt nitälskande samlaren.
T. Säve.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
