Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIV
öfversigter och granskningar.
Sid. 63 upprepar författaren den ofta framstälda uppgiften, att
försök gjordes, då underrättelsen om vestra arméns uppbrott mot
Stockholm ankommit till hufvudstaden, »att med maktspråk lägga
beslag på bankens valutor». Ree. känner ej, hvarpå denna, äfven
i våra skolböcker framstälda uppgift grundar sig. Hvad som
möjligen kunnat inträffa, om ej Gustaf IV Adolfs arresterande
mellan-kommit, ligger inom gissningens område. C. D. Skogman, som i sina
»Anteckningar om rikets ständers bank», II, sid. 4, omnämner det
gängse talet, att konungen velat bemäktiga sig banken, vet ej af
något annat maktspråk, än att en af M. Rosenblad kontrasignerad
kungl, skrifvelse den 13 mars kl. 8 på morgonen, då konungens
arresterande redan var beslutadt, öfverlemnades till bankofullmäktige,
i hvilken skrifvelse konungen med anledning af behofvet af
penningar till befrämjande af nödiga anstalter till lugnets återställande
anmodade bankofullmäktige att »dertill försträcka oss och kronan
penningar till så stort belopp, sora I möjligen sen Eder hunna förskjuta».
I formelt hänseende skiljer sig den kungliga skrifvelsen föga från
den skrifvelse, som efter statshvälfningen i samma syfte den 20 mars
afgafs till bankofullmäktige af riksföreståndaren hertig Karl.
Stödjande sig på sina instruktioner vägrade bankofullmäktige att på
annat sätt understödja konungen med det äskade penningeförskottet
»än i den väg riksdiskontverket företedde».
Vid redogörelsen för konstitutionsstriden vid 1809 års riksdag
eller tvisten om principen »konstitution först och kung sedan»,
hvarvid Adlersparre lyckades stämma hertigen till förrn on för sin åsigt
»kung först och konstitution sedan», uppgifver förf. sid 82 i
öfverensstämmelse med Schinkel-Bergman, att då varande öfversten
Skjöldebrand i sällskap med landtmarskalken M. Anckarsvärd aftonen den
8 maj begaf sig till hertig Karl och förmådde honom att frångå sin
första uppfattning, d. v. s. att medgifva, att ständerna finge utarbeta
grundlagen, innan konungavalet skedde. Anckarsvärd har sjelf för
sin minnestecknare i Svenskt biografiskt lexikon, nya följden,
förklarat, att han aldrig haft något samtal med hertig Karl i sällskap
med Skjöldebrand (Biogr, lex., nya följden, I, 165).
Med ädel värme rentvår förf. Adlersparre från partifiendernas
insinuationer, att han skulle haft någon andel i fersenska mordet
eller att han skulle önskat en fortsättning på denna illbragd. Ree.
tror, att det knappast varit behöfligt att fria Adlersparres minne
från dessa angrepp, ty näppeligen kan väl numera någon med
kännedom om xidlersparres upphöjda personlighet föreställa sig, att han
sjelf haft sin hand med i det sorgliga uppträdet eller att han skulle
önskat en fortsättning på ogerningar af denna art. Svårare torde
det vara att fria Adlersparres partivänner i Stockholm från
anklagelsen att hafva velat, genom att i Fersens person skymfa
högaristokratien och gustavianerna, göra dessa sina motståndare maktlösa vid
ett följande tronföljareval — men detta hör ej hit. Men då
författaren visar, hvilket vilseledande citat man gjort af Forsells bref om
tilldragelserna i Stockholm den 20 juni 1810 (sid. 108), gör han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
