Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
joh. johansson, om noraskog.
XXI
digheten, att t. ex. Olof Laurensson i Gymninge i slutet af 1400
talet kallar sig häradshöfding i vestra tredingen i Närikç oeh
Noraskog, antyda att det sistnämnda icke inbegripits under denna treding,
utan varit en särskild enhet. För antagandet att bygden måste anses
för Yestmanländsk finner man deremot ett godt stöd i dess
belägenhet, då Käglan af ålder och urminne varit gräns emellan
Yestmän-nens och Närikarnes bygder Då en fast om ock föga talrik
befolkning redan under hednatiden måste hafva funnits utmed sjöarne
och elfvarne i Noraskogs nuvarande hufvudbygd, så är det väl
antagligt att denna — här, som annorstädes — vid invandringen sökt
sig väg utmed vattendragen, hvilka, antingen de äro segelbara eller
icke, städse varit invandrarnes vägvisare. Först sedan bygder
uppstått, söker sig samfärdseln dem emellan en väg Öfver bergen och
genom skogarne. »Från ås till ås» gå alltid de gamla egoväldena,
och råmärkenas bestämmande »högst i ås och lägst i rås», hvarigenom
de rinnande vattnen gjorts till gränsskilnader, är — om ock
gammal — dock långt ifrån att vara ursprunglig, der ej större sjöar
vidgat dalgången. Ortens naturförhållanden berättiga således det
antagandet att dess första befolkning följt Arboga åns källfloder
såväl uppåt Noraskog som till den öster derom belägna
Lindesbygden, hvilken städse under medeltiden räknats till Åkerbo härad.
Men vigtigare och af vida större betydelse är ortens munart, som,
ehuru väl dess ordförråd har ganska mycket gemensamt med
näri-kiskan, dock i öfrigt till hela sin karaktär är så afgjordt
vestmanland sk att man svårligen derom kan misstaga sig. Uttalet och
Ijud-öfvergångarne äro i detta fall mera bevisande än ordförrådet, och
då nu dessa hafva en vestmanländsk pregel, som oaktadt det genom
sekler fortgående sambandet med Närike icke kunnat utplånas, måste
denna hafva en uråldrig grund, som väl bör sökas i den första
kolonisationens vestmanländska ursprung. Att Närikesboar under ständig
förening med Närike s bygder skulle hafva så i grund förlorat sitt
ursprungliga uttal, då detta är det segaste och äfven för den högre
bildningen svårast åtkomliga i hvarje munart, förefaller deremot icke
mycket sannolikt.
Det är emellertid icke vår mening att här tvista med
författaren om denna fråga, hvilket skulle föra oss allt för långt in på
det språkliga området. Hvad vi sagt och velat säga är endast, att
goda skäl för Noraskogs vestmanländska ursprung icke saknas.
*) Att Ödeby (Öja eller Öbo) socken,’ som är belägen på andra sidan Käglan
redan på 1200-talet ansågs beläget i Närike, bevisar icke beller med nödvändighet
att dess första befolkning kommit derifrån. Det är nämligen påtagligt att såsom
redan är nämndt, någon gränsreglering emellan Vesterås och Strengnäs stift egt
rum i äldre tider, ehuru någon bevarad handling härom icke finnes. För denna
socken skulle vi äfven kunna åberopa dess vestmanländska munart, oin ej det
egendomliga förhållande der egde rum, att ali socknens jord är urgammal frälse,
äfven den som genom reduktionen fått annan natur. I äldre tider var
befolkningen på frälsejorden lika fast som på skattegrund, men innevarande århundrade
har deruti gjort en stor förändring, och hela socknen är nu delad emellan två
större egendomar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
