Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXVI
öfversigter och granskningar.
Sprengtporten (i Finsk tidskrift) uppvisat, är denna framställning
af Anj alaförb u n fl et s bildande oriktig. Verkliga förhållandet är. att
»deklarationen» utgör den egentliga Anjalaförbundsakten och var
den enda skrift, som af de sammansvurne uppsattes d. 12 Augusti.
Densamma utskrefs i trenne exemplar, af hvilka ett (af för
Tigerstedt okändt datum) sändes till Hastfehr, ett, troligen dateradt d.
13 Aug., sattes i omlopp inom K. G. Armfelts armé, och ett,
dagte ck 11 adt d. 12 Aug., lemnades till konungen. Det i Armfelts kår
cirkulerande exemplaret undertecknades af 113 personer, af hvilka
dock 2 vid närmare besinnande utstroko sina namn. Det exemplar,
som sändes till konungen, var deremot icke underskrifvet af någon.
»Föreningsakten» eller »svenska arméns förening» har ej utgått Min
de egentliga Anjalamännen, utan — enligt en anteckning i de
sprengtportska papperen — från officerarne på stora örlogsflottan.
Den är författad efter och i följd af »avertissementet» af d. 25 Aug.
saint blef inom kort gillad af öfriga officerskårer. Orsaken till
misstaget är, att denna handling i »Hemliga handlingar hörande till
Sveriges historia efter Gustaf III:s anträde till regeringen» blifvit
upptagen under titeln »Förbundets föreningsakt» och på ett
oförklarligt sätt försedd meel 34 underskrifter af officerare vid Anj
ala-armén. Hvad slutligen beträffar cirkuläret i armén, hvilket i »Hemliga
handlingar» daterats d. 12 Aug., så kan detsamma ej hafva blifvit
författadt förr än i slutet af Augusti eller början af September.
Den af förf. sid. 324 efter Malmanen anförda berättelsen 0111
stämplingar mot Gustaf III:s frihet torde enligt Tigerstedt ej
förtjena något förtroende. Den har sannolikt uppstått »först efter det
händelsernas gång visat, hvilket stort fel de förbundne begått, då de
ej förhindrat hans bortresa».
Genom denna afhandling om Sprengtporten liar äfven nytt ljus
kastats öfver hertig Karls och general Hastfehrs uppförande, hvarom
hr Boëthius yttrar sig med stor försigtighet. Det synes tämligen
säkert, att hertigen var beredd att taga sin broders krona, måhända
tänkande, att han härigenom skulle bereda sitt fäderneslands lycka.
Men så snart han genom Sprengtportens skrifvelse lärt känna
Rysslands afsigter, bröt han genast med de konfedererade och vidtog
kraftiga åtgärder för förhindrandet af vidare beröring mellan dem
och ryssarne. Sprengtportens skrifvelse var ej, såsom det uppgifves
sid. 327, daterad d. 30 Sept. utan d. if Sept. och aflemna des till
Armfelt d. 3 eller 4 Oktober. Nu mera kan ej något tvifvel råda
derom, att Hastfehr sålt sig till ryska regeringen, ehuru han sedan
drog sig tillbaka, då man dröjde att utbetala belöningen för
förräderiet.
Vi lemna Gustaf III och Öfvergå till hans son. I ögonen
fallande är den knapphändighet, hvarmed dennes historia af förf. blifvit
behandlad. Medan 346 sidor äro egnade åt de föregående 74 åren,
affär da s Gustaf Adolfs 17-åriga styrelse på 33 sidor, af hvilka 11
upptagas af förmyndar-regeringen. I följd häraf har ej blott
framställningen förlorat sin saftighet och blifvit skäligen torr, utan äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
