Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mankell, gustaf ii adolfs politik»
LVII
den första ordning i länsstyrelserna, deri första rikshufvudbok, de
första manufakturer, särdeles jernförädlingen, anläggningen af 16
bland rikets städer ocli dessutom de förnämsta inrättningar, på hvilka
allmän uppfostran ännu hvilar; han skulle svara : gläds, du har
nämt grundvalarna för ditt lands välstånd och odling». Hr M,
uppställer åter ett abstrakt samhällsideal, som många, jag lemnar
alldeles derhän med hvad rätt, ha tyckt påminna om programmet för
ett avanceradt liberalt parti inom ett af de mindre folken i vår
verldsdels nord; jag lemnar det derhän och antager gerna att
det är altigenom gediget, och han lägger dess måttstock på det
börjande sextonhundratalets statsmän i Sverige. Det lönar
sannerligen icke mödan att taga Gustaf Adolf eller hans samtid i försvar,
derföre att de ej rättat sig efter detta ideal, derföre att de icke
vårdat sig om folkundervisningen, gynnat latinbildningen, icke
framkallat ett inbördes krig genom att tillämpa den sociala jämlikhet,
hvaröfver vårt århundrade är så stolt o. s. v. Dessa mensklighetens
välgörare efter abstrakta teorier ha lemnat så tragiska minnen efter
sig, att Gustaf Adolfs samtid med skäl kunde prisa sig lycklig att
han ej var någon sådan. Hela förf:s resonnemang om idealen s. 229
och annorstädes synes mig derföre vara i hög grad förfeladt och
ohistoriskt.
Ej underligt då om Hr M gör sig skyldig till många
orättvisor i sina omdömen. Att yttra sig som han gör sid. 227 :
»äfven på detta område herrskade således i dess största utsträckning
en olikhet i bördor, som blott motsvarades genom den olikhet i
fördelar, hvilken uppkom genom adelns alla företrädesrättigheter» är,
uppriktigt sagdt, att med vett och vilja framsäga en historisk
osannfärdighet. Känner ej Hr M. både det historiskt berättigade i
adelsinstitutionens uppkomst och att den ännu på Gustaf Adolfs tid i
egentlig mening var det offentliga ståndet eller hvilka fordringar
både konungen och hans kansler stälde på adeln? Dess förmåner
begynte blifva tryckande, det nekas ej, men lika visst är att det
var en tid, då i Sverige det blott fans landskapsmenigheter, och en
enda klass, just adeln och rådet, som representerade riket och
arbetade för detsamma. Hr M. framdrager mycket som är sannt,
ehuru det icke är lika nytt, och betonar naturligt nog de militära
förhållandena, ehuru äfven här hans uppgifter torde tåla jämkningar
(se det andra ofvan anf. arb. s. 9 f.), men det hela b ell er ska s af
synpunkter, som på Voltaires tid kunde finna en publik, men sedan
dess ha åtskilliga generationer gått fram, och de höra nu, liksom
så mycket annat, till den andliga rustkammarens kuriositeter. Här
skilja sig våra historieskrifvare mycket i sina vägar från Hr M; de
söka bedöma allt efter sin tid, sin art och sina föregåenden:
något som Hr M. försäkrar sig också vilja göra, ehuru, så vidt jag
förstår, det lofvärda uppsåtet ej motsvaras af den i skrift
föreliggande verkligbeten. De bruka icke längre se några idealiska
storheter i menskliga personligbeter, men väl deremot en sann storhet,
der den finnes, trots alla vidhäftande brister. Tilläggas må att Hr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
