Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXX VII 1
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
get i egenskap af pl en arf ö r s anilin g, ocli åtminstone med sin senare
del kunde mom. 3 äfven syfta på dettal), så mycket hellre som i samma
paragrafs mom. 1 förutsattes, att öfverläggningar der kunna ega
rum. Huru härmed än må vara, så skulle man dock hafva väntat,
att de norske grundlagsstiftarne angående denna sak skulle lemnat
åtminstone lika bestämda föreskrifter som deras källa, och detta så
mycket mera, som behofvet deraf måste visa sig större i norska
grundlagen : enligt denna menas med »storthing» så vcil storthinget
in pleno (se t. ex. §§ 64 [jfr Aschehoug, Norges nuværende Forf.
s. 98], 74 [nu §§ 73, 74] och 82), som storthinget fördeladt i de båda
afdelningarna; i nederländska grundlagen talas om »representerande
kåren» endast i betydelse af de två kamrarne (om den församling
som verkställer delningen användes uttrycket : »alla medlemmar af
kåren»); — enligt norska grundlagen skulle storthinget konstituera
sig såsom en församling, som före delningen kunde upträda såsom
rådplägande; enligt nederländska grundlagen åter skedde
konstitueringen af hvarje kammare för sig, och i det möte, der delningen i
två kammare skedde, kunde tydligen öfverläggningar angående någon
annan sak än denna icke ega rum. Att under sådana förhållanden
norska grundlagen saknar den otvetydiga och afgörande
bestämmelse, som tinnes i dess källa, synes oss bevisa, att dess upp
hofs-män åtminstone ej klart tänkt sig storthingets delning i två thing
fullständigt genomförd.
För denna uppfattning synes det ofvannämnda beslutet af den
11 Maj åtminstone i ett afseende lemna ett temligen otvetydigt
bevis. Det heter der, att fördelningen af de ifrågavarande
förrätt-liingarne skulle ske genom »storthinget.» Det förefaller oss alis icke
troligt, att tanken varit, att denna fördelning skulle ske genom beslut
af de särskilda thingen, och hr Höjer synes sjelf luta åt denna vår
mening, då han säger, att beslutet »behöfde» icke innebära, att
fördelningen skulle ske i plenum. Att meningen verkligen var, att
beslutet skulle innebära detta senare, synes oss tillräckligt tydligt
framgå deraf, att det första storthing, som sammanträdde efter
grundlagens tillkomst — 1814 års urtima storthing — (likasom de
följande) utan vidare tillämpade det så, att fördelningen skedde i
plenum. Men om tanken varit, att storthinget i ett fall skulle kunna
besluta in pleno, utan att detta fall var uttryckligen angifvet,
hvarföre skulle det ej hafva kunnat ske äfven i andra fall ? — Och går
man ett steg längre : hurudan blef den fördelning, som gjordes, då
beslutet första gången tillämpades ? Den blef sådan, att vissa
ärenden hänskötos till storthingets plenum. Det är sant, att detta
skedde under utomordentliga förhållanden. Men det skedde dock:
Storthinget ansåg sig ega rätt att göra fördelningen sådan.
Bland bevis, som hr Höjer anför till stöd för sin åsigt, att
riksförsamlingen icke tänkt sig, att några ärenden skulle komma
]) Så tolkades stadgandet redan af det första lagtima storthingets
reglements-komité, hvari sutto tre medlemmar af den konstituerande riksförsamlingen. Se
Storth. Forhandl. 1815—16, I, s. 161.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
