Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXX VII 1
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
gade, så måtte de åtminstone vid underhandlingarnas slut hafva hvst
en alldeles motsatt öfvertygelse, då ju Rosenblad kunde vid § 79
sätta följande anteckning : »N. B. På annat ställe är satt, i hvad
ordning grundlagen kan ändras.» Denna öfvertygelse måste i sådant
fall hafva blifvit dem bibragt af de storthingets komiterade, med
hvilka de underhandlade, och den mening desse åter hyste i frågan
blir då endast genom denna omständighet tillräckligt klar. Af den
handling hr Höjer meddelar sid. 158 synes för öfrigt framgå, att de
sistnämde från början ej ens tänkt sig, att det ifrågavarande tillägget
kunde angå grundlagsfrägor, och deraf kan man naturligtvis sluta,
att de icke ansett, att dylika frågor kunde under § 79 hänföras.
Kunna således de paragrafer, som föreskrifva formen för
vanliga lagfrågors behandling, icke tillämpas på grundlagsfrågor, så är
det klart, att de bestämmelser, som i dem finnas angående
konungens sanktionsrätt, ej heller äro på grundlagsfrågor tillämpliga, d.
v. s. att konungens veto i afseende på sistnämnda frågor icke kan
vara suspensivt. Men omvändt kan man äfven säga, att om det
kan bevisas, att konungens veto i grundlagsfrågor är absolut, så
blir deraf en följd, att dessa frågor icke få behandlas i form af
vanliga lagfrågor. Att deras mening, som å vä gabragte grundlagen,
verkligen varit, att konungen i afseende på grundlagsändringar skall
hafva absolut veto, synes oss framgå redan deraf, att flere
anföranden af medlemmar af 1814 års storthing alldeles tydligt utgå från
förutsättningen, att så skulle vara. Betydelsen af dessa yttranden
söker hr Höjer bortförklara dermed, att de fäldes, medan det ännu
var oafgjordt, huruvida man å svenska sidan ville finna sig i
förkastandet af det ofvannämnda tillägget till § 79, eller icke ; men
om man granskar deras innehåll, så finner man, att de alldeles icke
röra sig om hvad som kan anses vara endast en möjlighet, utan
utgå från något som betraktas såsom en alldeles afgjord sak. Och
dessutom är ett af dessa anföranden (se Storth. Forhandl, s. 618)
afgifvet efter sedan frågan om detta tillägg var definitivt afgjord.
Att för öfrigt storthingets hela uppträdande vid de underhandlingar,
som plägades angående grundlagen, på ett otvetydigt sätt
ådagalägger, att det, ej mindre än de svenska kommissarierna och deras
herre, utgick från den förutsättningen, att grundlagen, sedan den
väl kommit till stånd, icke skulle kunna ändras utan båda
statsmakternas samtycke, synes oss Juridiska Fakulteten hafva klart bevisat.
Ett motsatt förhållande hade ock varit en fullständig orimlighet :
hvartill skulle väl de ömtåliga underhandlingarna hafva tjenat, om
storthinget skulle kunnat några år derefter utan vidare göra deras
resultat om intet?
Dessa omständigheter, i förening med andra, af Juridiska
Fakulteten anförda, synas oss utgöra bindande bevis för att, trots bristen
på uttrycklig bestämmelse i grundlagen, meningen från början varit,
att konungens veto i g r u 11 d 1 a g s fr å g o r skulle vara absolut, och att
således dessa frågor icke skulle behandlas enligt den för vanliga
lagfrågor föreskrifna formen. Det förefaller oss, som om hr Höjer har till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
