- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Andra årgången. 1882 /
LXXIX

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NILS HÖJER, NORGES STORTHING.

LXXIII

mätt dem alltför liten betydelse vid tolkningen af en urkund, som enligt
livad lian sjelf visat, liar tillkommit på ett sådant sätt, att den saknar
alla förutsättningar för att vara ett uttryck för ett klart genomtänkt och
konseqvent genomfördt system, och hvars bestämmelser i afseende
på tydlighet och fullständighet lemna så mycket öfrigt att önska.

Som bekant, har grundlagen allt ifrån första stunden af sin
tillvaro i hvad angår formen för grundlagsfrågors behandling af
storthinget och konungens sanktionsrätt i dessa frågor tolkats och
tillämpats på ett sätt, som står i direkt strid med hvad hr Höjer
anser vara dess ord och mening : grundlagsfrågor hafva alltid
behandlats i storthingets plenum, icke i de särskilda thingen, och
konungens veto i dessa frågor har intill senaste tid ansetts vara
absolut, icke suspensivt. Hvilken betydelse som i afseende på Norges
nuvarande statsrätt bör tillerkännas denna praxis, är en fråga, hvarpå
hr Höjer icke inlåtit sig. Den saken har nämligen ej ingått i
ämnet för hans afhandling, som endast afser att behandla
grundlagens förhållande till sina källor och i sammanhang dermed en
del af dess innehåll, men alldeles icke det sätt, hvarpå den blifvit
tillämpad, eller de konseqvenser, som der ur flyta. För vår egen del
skulle vi med afseende på denna sak endast vilja påpeka, att vill
man på nuvarande förhållanden tillämpa det resultat, hvartill hr
Höjer kommit med afseende på arten af konungens sanktionsrätt i
grundlagsfrågor, så måste man också taga hans åsigt om formen
för gr un dl ag s fr åg ors behandling inom storthinget för god, och
konse-qvensen deraf skulle åter blifva den, att hvarje grundlagsändring,
som sedan 1814 blifvit besluten i Norge, måste betraktas såsom
olaglig.

Men hvilken mening man än må hysa angående det resultat
hvartill hr Höjer i särskilda punkter kommit, — derom kunna väl
alle, som tagit kännedom om hans arbete, vara ense, att Norges
grundlag är ett mycket bristfälligt verk, att den, såsom en af dess
npphofsmän redan vid dess första tillämpning yttrade, »flere Steder
er mørk og utydelig, ja endog paa sine Steder aldeles mangler
væsentlige Bestemmelser.» Så beskaffad som den är, måste dess
utveckling och förklaring genom en konstitutionel häfd vara för
Norges lugna utveckling af den allra yttersta vigt ; och under
deri tid, som förflutit sedan grundlagens tillkomst, har också en
sådan häfd blifvit utbildad. Den vinsten af det fria norska folkets
politiska arbete är ovärderlig, och lika ovärderlig är den lycka, det
njutit, att få göra det arbetet i lugn och ro, utan de häftiga
skakningar, hvilka kastat flere andra bland de folk, som måst börja sin
frihets lif med en författning af utländskt material, »mellan bråd •
djup och branter.»

O. A.

Bist. Tidskrift 1882.

vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:57:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1882/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free