Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
ELOF TEGNÉR. G. M. ARMFELT I NEAPEL ÅR 1794.
intagit såsom Gustaf III:s vän; och de politiska åsigter, han
bekände, kunde endast göra honom ytterligare välkommen hos
det Bourbonska kungahuset. Sedan sin föregående vistelse i
Neapel kunde han räknas till konung Ferdinands och drottning
Carolinas enskilda vänner. Med denna sistnämnda deltog han
lifligt i sorgen öfver hennes systers, drottning Marie Antoinettes
olycksöde; och från ett samtal med hennes gemål, c en redlige,
fastän föga betydande konungen, har han antecknat följande
yttrande af denne: »Jag tror icke att jag vill någon menniska annat
än godt och jag föreställer mig icke att mina undersåter hafva
anledning att beklaga sig öfver mig. Men om det är Guds vilja,
att alla regenter på jorden skola utrotas på grund af folkyran, så
återstår oss endast vårt goda samvetes vittnesbörd och modet
att åtminstone dö med ära». Den vänskap, hvarmed Armfelt
omfattades af det Sicilianska konungaparet, blef för hans öde i
Neapel af afgörande betydelse.
Äfven utanför hofvet förvärfvade den landsflyktige svenske
ministern många vänner och väninnor, företrädesvis inom den
främlingskoloni, som under de oroliga tiderna slagit sig ned i
Neapel. Särskildt omhuldades han inom dess engelska och ryska
umgängeskretsar. Han träffade der sin vapenbroder från finska
kriget, den engelske sjöhjelten Sidney Smith, liksom han en
af Gustaf III:s varme beundrare, som i Neapel slöt sig till
den engelska expeditionen mot Toulon. Det var politiska skäl,
som i allmänhet förmådde Armfelt att söka sitt umgänge bland
representanter af de båda folk, från hvilka det väntades att
hämnden öfver de franska konungamördarne skulle komma; nen det var
visserligen äfven något annat än politiken, som föranledde hans nära
förhållande till de engelska och ryska damer, som när olyckan kom,
så väsentligt bidrogo till hans räddning. Lady Elisabeth Monck,
»en af de skönaste qvinnor i Europa,» för att använda
Armfelts egna ord; Lady Bessborough och Lady Hervey, hans
väninnor från vistelsen i Florens under sommaren samma år; den
honom varmt hängifna ryska furstinnan Mensjikov, som jemte
sin familj, med kortare afbrott, gjort honom ressällskap ända
sedan hösten 1792 och i Neapel bodde i samma hus som han;
ryske ministern Skavronskis enka; den vackra fransyskan M:me
de Surian, som jemte sin man emigrerat från Marseille och
genom Armfelts bemedling funnit en fristad i Neapel — alla
dessa damer täflade om den lysande främlingens gunst. Annu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
