Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
MAZEPA OCH KARL XII. ’ 33
ver Dnjepr för att med klingande mynt återköpa sin egendom.
Då en af dem sade till Levasjov, att storfursten icke ville att
sådant skedde, blef han genomborrad af Levasjovs lans. En
annan befälhafvare, Skotin, tågade igenom gränsstäderna vid
Dnjepr, hvarvid hans krigsfolk öfverföll deras inbyggare med
knifhugg och tog, liksom tatarerne, någre af dem till slafvar;
då kosakbefälhafvarne kommo till honom, för att göra sin
uppvaktning, lät han slå på trumma för att slippa höra hvad de
kunde hafva att andraga och lät sedan fördrifva dem med
bar-disanerne. I Kereberda hände det vid marknadstiden att
moskoviterna, som färdades på Dnjepr, gingo i land och sålde vin
ur sina kärl; då invånarne på arrendatorernes uppmaning
begärde att de skulle upphöra dermed och kommo till dem med
bröd och salt, öfverföll o moskoviterne dem och förde några af
dem, som blifvit gripne, till domaren såsom druckne saint
återsände dem derefter utplundrade och nästan nakne; på någre af
dem afskars håret, såsom en ytterligare skymf. »Det är omöjligt
att skildra alla strider mellan vårt folk och de hitkomne
moskoviterne», yttrade en kosaktjensteman i sin rapport till hetmanen.
Men icke blott inom hetmansdömet utan äfven i
gränsorterna utöfvade storryssarne dylika våldsbragder mot lillryssarne. I
vissa distrikt förde de storryske egendomsegarne till sina
landgårdar lillryssar, som skulle biträda vid jordbruket, men derefter
fordrade de, att dessa skulle räknas bland deras lifegne och
behandlade dem »med yttersta grymhet». I anledning af de klagomål, som
hetmanen allt jemnt insände till prikazen, utfärdade tsaren år 1701
en ukaz till vojevoderne om »ätt ingen oförrätt måtte genom deras
eller befälhafvarnes försumlighet vederfaras lillryssarne: i annat
fall skulle de straffas och deras egendom indragas». Men äfven
efter denna stränga ukaz af tsaren öfverföllo bönderne i ett
distrikt af Orlovska guvernementet till och med hetmanens eget
sändebud; detta inberättades till tsaren, som lät anställa räfst
och sända de skyldige med hustrur och barn till Sibirien.
Det var så mycket mer nödvändigt att söka återbringa
lugnet i Ukraina, som förhållandena på Dnjeprs högra strand, der
den ryska befolkningen råkat i öppen fejd med polske panerne,
uppeggade lillryssarne på venstra stranden och lockade dem att
öfvergå floden i afsigt att på andra sidan inlåta sig i striden med
det lillryska folkets gamle bekanta fiender. Att tillåta en
sådan strid, låg ej i ryska styrelsens intresse, hvilken med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
