- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tredje årgången. 1883 /
53

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9

MAZEPA OCH KARL XII.

’ 53

kommer nära gränsen af Peters rike, skolen I få höra hvad
han säger».

Nu försäkrade Peter, som ville för sig vinna de polakar,
som ej erkänt Stanislaus’ välde, att han icke skulle ingå på
några fredsunderhandlingar annat än i förening med polska
republiken och att ryktena om att han ernade enskildt
underhandla, voro utspridda af svenske konungens ministrar.
Primas, till hvilken Peter i detta sitt bref vändt sig, satte
synbarligen lit till tsarens ord och tackade honom för att han
bevakat Polens intressen. Men i Litaven stärktes Stanislaus’
parti allt mera, då den af Karl till guvernör i Livland utnämnde
svenska generalen Lewenhaupt der inföll med en här. Bröderne
Wisniowiecki förklarade sig öppet för Stanislaus; hetmanen
Michael hade, såsom vi sett, redan förut slutit sig till honom,
men hans broder Janus var ännu i början af år 1707 i
Szolk-wa bland de paner, som ingått förbund med Peter; någon tid
derefter hade han dock förlikt sig med sin forne fiende Sapieha
och förklarat sig för Stanislaus. Den litaviske hetmanen
Michael Wisniowiecki utfärdade till invånarne i storfurstendömet
Litaven ett cirkulär, i hvilket han uppmanade dem att lyda
Stanislaus och fördrifva ryssarne, såsom fiender, från
republikens gränser. Bröderne Wisniowieckis exempel var så
verksamt, att nästan hela storfurstendömet Litaven befans erkänna
konung Stanislaus.

August, som lofvat att till svenske konungen utlemna
Pat-kulj dröjde dermed allt jämt, emedan han fruktade att denna
handling skulle mot honom uppreta tsaren, som då skulle
kunna på fi ende vis förfara emot de sachsiska trupper,
hvilken dröjt qvar i vinterqvarter i Polen. Patkul ansågs såsom
stående i rysk tjenst. Men i Mars an tågade ryssarne sjelfva
så att de sachsiske trupperna tågade ur Polen, lemnande
platsen åt de ryske. Då fruktade August ej längre någon hämnd
för Patkul utan befalde general Meijerfelt att bortföra den
olycklige Patkul ifrån Königstein, der han suttit fången, och
utlemna honom åt svenskarne. Genast derefter befalde August,
som var missnöjd med fördraget i Alt-Ranstadt, såsom för
honom förödmjukande, att man skulle i Patkuls ställe insätta i
Königstein Pfingsten och baron Imhoff, begge anklagade för att
hafva öfverskridit sin fullmakt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:58:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1883/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free