Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
MAZEPA OCH KARL XII.
65
Svenska historieskrifvare1) berätta, att ett hemligt sändebud
från Mazepa affär dat s i Oktober 1707 till Stanislaus Leszczynski,
nämligen en afsatt bulgarisk eller serbisk biskop, som fått i
uppdrag att säga det »ryska trupperna voro ganska fega, och
ehuru de berömt sig af att alltid ståndaktigt möta svenskarnes
anfall, skingrade de sig åt alla håll. Mazepa erbjöd sig att
samverka med svenske och polske konungen och lofvade att ej
förstöra broar för svenskarne, om konungarne ville befordra hans
afsigter».
I Polen ansåg man allmänt, att kosakerne icke önskade
något heldre än att blifva qvitte tsarväldet. De tänkte och
sade: den moskovitiska makten är för kosakerna ett olidligt
gissel, ehuru de en gång i tiden sjelfve underkastade sig
detsamma. Men det var länge sedan; då in vaggades de i
förhoppningar om allehanda fördelar, som dock uteblefvo. Detta var
äfven hvad Stanislaus tänkte och ban tvi flade ej på Mazepas
uppriktighet. Han tackade honom för hans välvilja, lofvade att
troget bevara hemligheten och uppmanade honom att göra
detsamma samt undvika vidare förbindelser intill dess att kosakerne
kunde öppet bryta med Moskva. Då konung Karl fick reda härpå,
blef han för första gången missnöjd med sin nyebundsförvandt. Han
sade: »Jag vet af egen erfarenhet, att kosakerne äro villige att
erbjuda sin tjenst då det gäller att förfölja en slagen fiende,
men för öfrigt kan man i krig icke lita på dem».
Sålunda visar det sig, enligt svenska källor, att Mazepa
underhöll sin förbindelse med tsarens fiender icke blott medelst
katolska prester, utan äfven på andra vägar, som förblefvo
okända för hans förtrogne sekreterare Orlik och öfriga personer,
som fått reda på den af oss skildrade förbindelsen. Det synes,
att hetmanen vid denna tid icke fattat något bestämdt beslut
att öfvergå till svenska sidan, men småningom drogs dit allt
efter som Karls och Stanislaus Leszczynskis framgångar ingåfvo
honom farhåga för att tsaren icke skulle kunna skydda sitt land
emot den segerrika motståndaren, som med förenade svenska
och polska härsmakter hotade detsamma. Tungt hvilade kriget
på det ryska folket, som hemsöktes af utpressningar och
uppbåd, och stora hopar började öfvergifva sina hemvist.
Tillflyktsorter för flyktingarna blefvo de vid Don belägna delar af ryska
Ukraina, med der befintliga städer. Deras invånare mottogo
’) Nordberg, Adlerfeldt och efter dem Fryxell.
Rist. Tidskrift 1883. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
