Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE PÅ KONGRESSEN I Wi EN.
69
Förhållandet var, att Napoleons fall, trots hans olyckliga
tåg mot Ryssland, trots hans stora motgångar under åren 1813 och
1814, kommit öfver Europa ganska oförberedt. Ingen hade anat,
att det franska ver 1 ds väldet skulle ramla så plötsligt. Huru
skulle man i hast kunna förfoga öfver dess väldiga spillror?
De allierade, som följt Napoleon öfver Rhen och intågat i hans
hufvudstad, stodo i första ögonblicket handfallna inför en sådan
uppgift. Napoleon hade gjort dem ovana vid framgången; de
egde ej heller hans djerfva mod att omedelbart kasta sig öfver
en stor frågas lösning. Tvekande huru de rätteligen borde
begagna sin seger, vidtogo de för tillfället endast de nödvändigaste
anordningarne. Soldatkejsaren, som spotskt hade afvisat de
förmånliga anbud, som efter hvartannat gjorts honom i Prag, i
Frankfurt, i Chatillon, förvisades till Elba. Frankrike
inskränktes till sina gamla gränser af 1792, hvilka det dock
lyckades furst Tal ley ran ds sluga statskonst att få rundligt
tillmätta, och på dess lediga tron återuppsattes de länge
landsflyktige bourbonerna. Dessa bestämmelser, som skulle visa de
allierades stränghet mot Napoleon, men deras ädelmod mot
Frankrike, hade bekräftats genom freden i Paris den 30 Maj 1814.
Der faststäldes sålunda endast Frankrikes förhållanden. I
alla öfriga frågor, frågorna om huru det väldiga krigsbytet skulle
skiftas, hvilket öde som skulle tilldelas de trettiotre millioner
själar, hvilka efter det franska väldets fall voro herrelösa, huru
magtfördelningen i Europa för framtiden skulle bestämmas, i
alla dessa stora frågor nöjde man sig för tillfället med att uttala
allmänna grundsatser. Deras närmare afgörande hänsköts till
en kongress. Denna borde samlas i Wien två månader efter
Parisfredens afslutande och skulle bestå af ombud från de åtta
magter, som deltagit i kriget och undertecknat nämnda fred
Som nu Sverige var en af dessa åtta magter, var det klart
att det skulle deltaga i kongressen. Fosterlandet hade också ej
blott ett allmänt intresse att vid de europeiska angelägenheternas
afgörande bevaka. Det var äfven att vänta, det frågor, som
mera enskildt rörde Sverige, der skulle komma å bane, framför
allt frågorna o in svenska Pommern, som Sverige visserligen
genom freden i Kiel 2) lofvat afstå till Danmark, men nu efter
Parisfreden, art. XXXII.
2) Den 14 Jan. 1814.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
