Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE PÅ KONGRESSEN I Wi EN.
83
af händelsernas utveckling än af något bestämdt beslut, och
man sväfvade under förhandlingarnes fortgång i ständig
ovisshet om, hvilken kongressens slutliga form skulle blifva.
Visserligen sökte Talleyrand ännu en gång att uppträda som de mindre
staternas målsman och förfäkta deras rätt att, om ej deltaga i
öfverläggningarne, så åtminstone vara med om att vid en allmän
sammankomst tillsätta utskotten för de olika frågornas
behandling; besluten skulle derigenom få karakteren af en allmän
europeisk sanktion. Men hans förslag stötte på det bestämdaste
motstånd från stormagternas sida, och någon sådan allmän
sammankomst af ombuden från alla de magter, som representerades
vid kongressen, förekom aldrig.
Medan Frankrikes sändebud i sitt eget lands intresse och
för att vinna de mindre staterna på sin sida sålunda förgäfves
sökte häfda den gamla uppfattningen af ordet »kongress» såsom
en stor, rådplägande församling, lyckades deremot furst
Metternich och de öfriga ministrarne gifva en ny betydelse deråt,
nemligen såsom en sammankomst på ett ställe af ombud från alla
Europas magter, icke för att samfäldt, men i särskilda mindre
grupper, allt efter som förhållandena gåfvo vid handen, träda i
underhandling med hvarandra. Förhandlingarna i Wien kommo
sålunda att väsendtligen utgöras af enskilda öfverläggningar
mellan de i hvar särskild fråga intresserade m agter na, och
framför allt fortforo stormagternas sändebud att vid sidan af de
offentliga förhandlingarne hålla hemliga sammankomster
sinsemellan, der de vigtigaste besluten fattades.
Den officiela medelpunkten för kongressens verksamhet var
emellertid de åtta m agt er nas komité. Denna, som ständigt
beropade sig på Parisfördraget, bestämde öfver tillsättningen af
de olika utskott eller mindre komitéer, som skulle förbereda
frågorna, och gaf dessas beslut sin stadfästelse genom att
upptaga dem i sina protokoll. Då de åtta m ag t er na, utom Sverige
och Spanien, på kongressen läto sig företrädas af flere sändebud
och alla dessa, ej blott de ledande ministrarne, deltogo i
central-komiténs förhandlingar, så kom denna att bestå af ett tjugutal
medlemmar 1). Vid dess sammanträden intogs, på Talleyrands
*) I de åtta magternas komité deltogo: för Österrike furst Metternich och
baron Wessenberg; för England lorderna Castlereagh, Clancarty, Cathcart och
Stewart; för Ryssland grefvarne Nesselrode, Rasumovskij och Stackelberg; för
Preussen furst Hardenberg och baron Humboldt ; för Frankrike furst Talleyrand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
