Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
ERNST CARLSON.
fogande. Till och med Vïurat erbjöd dem genom sitt sändebud
att biträda förbundet mot sin svåger 1).
På kongressen, der magterna nyss varit inbegripna i den
häftigaste tvist, hade sålunda den gemensamma fara, hvarmed
Napoleons återkomst hotade Europa, i hast framkallat den
ljufligaste endrägt. Under sådana förhållanden kunde grefve
Löwenhielm, ehuru han naturligtvis för en så oförutsedd händelse
saknade instruktion, ej vägra att efterkomma den uppmaning, som
stäldes till honom, i egenskap af medlem i de åtta magternas
komité, att underteckna deklarationen mot Napoleon. Inom sig
hyste han visserligen åtskilliga betänkligheter, men han aktade
sig väl att högt yppa dessa 2). Minsta tvifvel om den svenske
konungens och kronprinsens tänkesätt i afseende på Napoleon
skulle på ett högst betänkligt sätt ha skadat deras sak.
Danmark som starkt intrigerade mot Sverige, skulle ej ha
underlåtit att begagna sig deraf. Dessutom kunde ej gerna vårt land
i en så vigtig fråga uppträda med en annan mening än hela det
öfriga Europa, som här stod fast förenadt. Ett sådant
uppträdande skulle åtminstone ha stått i rak strid med det politiska
system, som följdes af Ryssland och England, och med dessa
magter hade Löwenhielm bestämd befallning att undvika hvarje
anledning till tvist. Han egde altså goda och fullgiltiga skäl
för sitt handlingsätt och kunde med fog hoppas att detsamma,
ehuru djerft, skulle vinna den svenska regeringens bifall. Detta
uteblef ej heller. Regeringen här hemma var så mycket mer
benägen att instämma i aktsförklaringen mot Napoleon som hon
gerna sett, att prins Kristian af Danmark till följd af upproret
i Norge blifvit satt i samma kategori. Äfven denne borde, skref
grefve Engeström 3), som fredsstörare ställas utom lagen.
I Wien nöjde man sig emellertid ingalunda med det steg,
som redan tagits mot Napoleon. Deklarationen af den 13 Mars
hade visserligen verkat lugnande på sinnena; fonderna, som vid
Napoleons återkomst hastigt sjunkit, hade efter deklarationens
utfärdande stigit igen 4). Den ansågs likväl ej tillfyllestgörande.
Så länge man visste Napoleon på fransk botten midt ibland en
här, pä hvilken hans närvaro, hans blotta namn när som helst
’) Löweuhielms depesch den 11 Mars 1815.
2) Löwenhielms apostill den 15 Mars.
3) Till Löwenhielm den Bl Mars.
4) Talleyrand till Ludvig XVIII den 16 Mars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
