Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE PÅ KONGRESSEN I Wi EN.
99
♦ersättning Sverige på grund af upproret i Norge vore berättigadt
att fordra. I samma ögonblick man beviljade Sverige subsidier,
vore Löwenhielm öfvertygad, att hans konung, likaväl sorn
Danmarks, skulle låta sina trupper förena sig med de allierades.
Han väntade endast regeringens bestämda ordres i detta afseende1).
För hvarje dag framträdde emellertid på kongressen
stämningen mot Napoleon allt mera utpräglad. De falska
beskyllningar denne efter sin vana utslungade mot sina fiender och de
officiela lögner2), hvarigenom han sökte bedraga det franska
folket i fråga om sin ställning till Europa, endast ökade
förbittringen mot honom. Ingen trodde på hans försäkringar att
vilja upprätthålla freden och respektera Parisfördragets vilkor.
Murats resning i Italien tycktes visa, att faran för det
Napoleonska väldets sträfvan att utvidga sig ej var mindre än förr.
Alla de försök kejsaren gjorde att närma sig de andra magterna
afvisades på det bestämdaste. Hans kurirer hejdades vid
gränsen af det land, dit de voro utsända; man vägrade öfverallt att
träda i något slags förbindelse med usurpatorn. Äfven hans
ansträngningar att väcka splittring bland de allierade voro
förgäfves. Förbundet af den 3 Januari, som vid Ludvig XYIIIrs
brådstörtade flykt blifvit qvarglömdt i Tuilerierna och der fallit
i Napoleons händer, hade han öfversändt till kejsar Alexander,
men denne, långt ifrån att låta skilja sig från sina
bundsförvandter, var nog ädelmodig att bränna upp detsamma i
Metternichs närvaro 3). De hemliga agenter Napoleon eller hans parti
utsändt till Wien och Basel för att få kännedom om magternas
innersta afsigter, om de till och med skulle tillbakavisa förslaget
om ett regentskap i Frankrike under hans sons, konungens af
Rom, minderårighet, vände tillbaka med den öfvertygelsen, att
Europa mer orubbligt än någonsin stode förenadt mot den franske
imperatorn4). Det var uppenbart, att man ej skulle hvila, förr
än han ånyo vore aflägsnad från verldsskådeplatsen.
För att visa det man äfven nu, sedan Napoleon kommit
till magten, ej ändrat sin tanke om honom förbereddes i Wien
«en ny deklaration. Den skulle utfärdas af alla kejserliga och
kungliga hof och innehålla, att suveränerna under intet vilkor
1) Löwenhielms depesch den 4 April 1815.
2) Af sådana öfVerflödade • Moniteuren » under Mars och April månader 1815.
3) Treitschke I, 660. -
4) Capefigue, 74 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
