Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE PÅ KONGRESSEN I Wi EN.
101
magt erna. Det syntes honom, såsom sakerna då stodo, vara en
tvingande nödvändighet att i en så vigtig punkt ej skilja sig
från de allierade. Hvarje tvekan i detta afseende skulle ha
ut-tydts såsom benägenhet för Napoleon och skadat Sveriges
intressen. Det borde också vara behagligt för Karl Johan, att i
deklarationen intet nämndes om bourbonerna, utan att man efter
Napoleons aflägsnande öfverlemnade ordnandet af styrelsen i
Frankrike åt folkets fria val1).
Sådana voro de grunder, som gjorde att grefve Löwenhielm
trodde sig handla rätt och fosterländskt, då han underskref den
nya deklarationen, sedan den af flera andra ministrar blifvit
undertecknad. Då emellertid det engelska sändebudet dröjde att
biträda densamma, emedan han såsom tory hyste förkärlek för
bourbonerna och ogerna såg deras namn förbigånget i
deklarationen, så fick denna tillsvidare hvila2). Sedan man en tid
bortåt tvistat om dess form, beslöts ändtligen 3) i de’ åtta
magternas komité att, som de i Frankrike senare timade
förändringarne på intet sätt inverkat på magternas ställning till Napoleon,
en ny deklaration vore obehöflig, hvadan den af kejsar Alexander
föreslagna och af flera sändebud redan underskrifna förklaringen
aldrig kom att utfärdas. Om denna altså i öfrigt ej medfört
några följder, så hade den likväl för Sveriges del fyllt den
vigtiga bestämmelsen, att vid en upprörd tidpunkt utan åtagna
förpligtelser hafva öfvertygat magterna om Sveriges ställning till
Napoleon.
Helt annorlunda betraktades dock saken af de magtegande
här hemma. Väl hade regeringen — såsom ofvan blifvit
omnämndt — gillat Löwenhielms åtgärd att underteckna den första
deklarationen mot Napoleon. Men att han äfven undertecknat
denna senare, fann man sjelfrådigt och inledande riket i
vidlyftigheter. Hans handlingssätt i detta fall blef i flera skrifvelser
från grefve Engeström föremål för det skarpaste klander. Han
förebråddes att ej hafva tagit ett så vigtigt förslag »ad
referendum», utan på eget beråd undertecknat detsamma. Man
tillrättavisade honom härför med grundlagen i hand. Endast konungen,
men ingalunda hans ministrar vid de främmande hofven egde rätt
*) Löwenhielms depesch den 10 April 1815.
2) Iiöwenhielms depescher den 19 April och den 6 Maj.
3) Den 12 Maj. D’Angeberg, 1181 o. f.
4) Af den 2 Maj, delvis tryckt i öfversättning i Schinkels minnen, VIII : 249
o. f., samt af den 5 och 9 Maj, se Bil. n:o 3 och n:o 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
