Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
ERNST CARLSON.
magterna derjemte söka utverka, att Sverige för sina i kriget
mot Napoleon visade tjenster blefve belönadt med protektoratet
öfver Lübeck Detta skulle blifva af stor nytta både för
Sveriges och för stadens handel; det skulle med afseende å
samfärdseln med fastlandet medföra samma fördelar som besittningen
af Pommern utan att orsaka samma utgifter för försvarsverket.
Regeringens önskan att erhålla skyddsrätten öfver Lübeck
hade Löwenhielm mycket svårt att komma fram med. Han
framkastade i ett samtal med kejsar Alexander detta förslag.
Men då kejsaren trodde, att det skulle väcka starkt motstånd
ej blott från den gamla riksstadens utan äfven frå.i öfriga tyska
staters sida2), fick saken förfalla. Underhandlingen med
Preussen angående Pommern tycktes ock till en början blifva om
intet. Löwenhielm, som endast samtalsvis sökte erfara de olika
ministrarnes tänkesätt i frågan, ansåg nämligen det bästa för
Sverige i denna angelägenhet vara att vinna tid. Han erhöll
också regeringens föreskrift att, som man vore i färd med att
på annan väg träffa öfverenskommelse med Preussen, intet vidare
steg i denna fråga skulle tagas i Wien 3). Preussens
uppmärksamhet var dessutom under de första månaderna helt och hållet
fängslad af tvisten om Sachsen-Polen.
Ehuru altså den svenska regeringen förutsett, att frågan
om Pommern lätt kunde komma att väckas vid kongressen,
önskade hon, af fruktan för andra magters inblandning, att draga
underhandlingen i denna fråga till annan ort. Danmarks ränker
och Sveriges behof af kejsar Alexanders kraftiga bistånd för att
motarbeta dessa skulle dock till slut göra nödvändigt, att frågan
om Pommern i Wien upptogs och der afgjordes.
Danmark, hvars konung Fredrik VI, med sina ministrar,
grefvarne Bernstorff och baron Rosencrantz, sjelf begifvit sig
till Wien för att bättre kunna öfvervaka sina intressen, sökte
nämligen i motsats till Sverige att på allt sätt få frågan om
Pommern dragen under kongressens domvärjo. Det klagade högt
Öfver att Sverige undandroge sig uppfyllandet af Kielfredens
bestämmelser. Sedan föreningen med Norge var lyckligen
genomförd 4) och af magterna helsad med bifall, tycktes det mål, som
*) Jfr Regeringens instruktion för Löwenhielm. Bil. N:o 1 och N:o 2.
2) Löwenhielms depesch den 16 Januari 1815.
3) Engeström s skrifvelse den 10 November 1814.
4) Nesselrode och Castlereagh hade vid underrättelsen härom genast till
Löwenhielm framfört sina lyckönskningar. Löwenhielms depesch den 9 Nov. 1814.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
