Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE PÅ KONGRESSEN I Wi EN.
121
förmå Ryssland att öfvertaga ett sådant medlarekall, på samma
gång han sökte öfvertyga furst Hardenberg, att Pommern lättare
kunde erhållas genom en öfverenskommelse med Sverige än med
Danmark. Om ersättningens belopp skulle man nog blifva ense,
blott underhandlingen kommit i gång l).
Sålunda gafs i början af April 1815 från svensk sida
uppslaget till en underhandling i Wien emellan Sverige och
Preussen angående Pommern. Den plan Löwenhielm uppgjort var
visserligen väl lämpad efter dåvarande förhållanden, men den
var djerf, ty den stod i strid med regeringens senast gifna
föreskrifter, att han ej vidare borde befatta sig med denna fråga,
utan endast på allt sätt söka förebygga att den vid kongressen
komme på tal. Löwenhielm hade väl ock näppeligen vågat taga
detta steg, om han ej vid samma tid i Wien upptäckt en annan
svensk underhandlare, en herr Dehn, som af Karl Johan blifvit
utsänd för att i hemlighet försäkra sig om Preussens tankar i
fråga om Pommern.
Dehn 2) hade redan en längre tid vistats i Wien och börjat
inlåta sig i förhandlingar med furst Hardenberg, då han i följd
af den gemensamma not, hvarmed stormagterna hotade göra ali
vidare underhandling om Pommern från svensk sida omöjlig,
närmade sig Löwenhielm. Denne iakttog i förstone gent emot
honom en viss försigtighet och hade naturligen, då han ej egde
någon officiel karakter, helt och hållet kunnat ignorera honom.
Men sedan Löwenhielm öfvertygat sig om att Dehn egde Karl
Johans fulla förtroende och genom honom erfarit kronprinsens
verkliga afsigter med Pommern, ansåg han sig bäst tillgodose
fosterlandets intressen genom att förena sina ansträngningar med
Dehns för att med anlitande af kejsar Alexanders välvilja söka
åstadkomma en i möjligaste mån fördelaktig uppgörelse.
Härigenom utsatte sig Löwenhielm visserligen för obehaget att handla
mot sina instruktioner, men i ett sådant sätt att gå till väga
såg han enda medlet att på en gång afklippa Danmarks
ränker och bevara åt Sverige dess anspråk på ersättning. Hans
kloka handlingssätt i detta afseende vann ock i sinom tid
erkännande af regeringen, som visade sin ifver att få frågan af-
Löwenhielms apostill N:o 2 den 5 April 1815.
2) Sigismond Jean Baptiste Dehn var en f. d. bankir i Altona med
vidsträckta relationer och stor finansiel erfarenhet. Han hade vetat vinna Karl
Johans förtroende och erhöll af honom ofta vigtiga ekonomiska uppdrag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
