Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
ERNST CARLSON.
berg enligt öfverenskommelse slutit sitt fördrag med Danmark *),
hvaruti detta mot hertigdömet Lauenburg och 2 millioner rdr
pr. cour. afstått sina anspråk på svenska Pommern åt Preussen.
Han var nu redo att skrifva under med Sverige. Löwenhielm
å sin sida var ock villig att godkänna fördraget sådant det
förelåg. Då uppstodo i sista stund form ei a betänkligheter, som
hotade att göra det hela om intet.
Löwenhielm fordrade nemligen, att Preussen hos Danmark
skulle utverka en akt, hvarigenom detta gent emot Sverige
afsade sig alla de anspråk på Pommern, som på grund af
Kielfreden kunde framställas. Detta stod i full öfverensstämmelse
med den grundsats Löwenhielm från början uppstält för
underhandlingen, nemligen att Sverige, först sedan det vore betäckt
från alla vidare anspråk från Danmarks sida, skulle afträda
Pommern. Rättmätigheten af denna fordran erkändes också
både af Hardenberg och den ryske medlaren, furst Rasumovskij.
Det var här i sjelfva verket endast fråga om en formel
bekräftelse af den afträdelse utaf anspråken på Pommern Danmark
redan gjort i fördraget med Preussen, och afsigten dermed var
uppenbarligen endast att för framtiden förebygga ali vidare
anledning till tvist om detta land. Den danska fullmägtigen, grefve
Kristian Bernstorff, gjorde emellertid en mängd svårigherer. Han
vore ej bemyndigad att träda i någon underhandling med Sverige;
han fordrade, om en förbindelse skulle afgifvas, en dylik från
Löwenhielms sida och vidare att akten ej skulle offentliggöras.
Genom Hardenbergs och Rasumovskijs fasta uppträdande tvangs
han likväl snart att gifva efter i hufvudsaken, och den äskade
afsägelseakten från Danmarks sida, likasom en dylik från Sveriges,
intogs i en hemlig artikel af fördraget. Den svenske och danske
konungens ömsesidiga bekräftelser härå skulle utvexlas i Berlin
genom Preussens försorg, ett ytterligare bevis för den ängsliga
noggranhet, hvarmed Danmark vid denna underhandling, liksom
under hela tiden i Wien, sökte undvika hvarje direkt beröring
med Sverige 2).
Grefve Bernstorffs invändningar tjenade altså endast till att
visa Danmarks dåliga lynne gent emot Sverige. Af vida
farligare art voro de betänkligheter, som just då fördraget skulle
undertecknas hos grefve Rasumovskij, framkommo från den
Den 4 Juni 1815. Tryckt hos D’Angeberg, 1838.
2) Löwenhielms depesch den 7 Juni 1815. Bil. N:o 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
