Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
N. KOSTOMAROV.
44
hemliga afsigt att öfvergifva tsaren, på hela lillryska folket en
beskyllning för att luta till förräderi.
Karl; som den 6 Juni stod i Radosovice, hade emellertid den 15
i samma månad begifvit sig till Berezina och den 3 Juli egde en
för ryssarne olycklig drabbning rum vid Holovtsina. Den
16 Juli var Karl i Mohilev, hvarifrån ryska trupperna
dragit sig undan. Karl qvardröjde der till den 8 Augusti. Under
denna tid infann sig ånyo hos honom Mazepas hemlige agents
den afsatte bulgariske biskopen. Genom honom ville hetmanen
påskynda konung Karls marsch till Ukraina, ty om svenskarne
dröjde, skulle kosakerne sluta sig till de ryska trupperna,
(kvartermästaren Gyllenkrok rådde konungen att ej lita på Mazepa,
att icke tåga till Ukraina utan till Vitebsk för att vara
närmare Livland, hvarifrån konungen väntade en förstärknings-kår
under Lewenhaupts befäl. Af samma åsigt var ock grefve Piper,
som sökte förmå konungen att ej vända sig till Ukraina förr än
Lewenhaupts kår ankommit, ty annars skulle tsaren kunna falla
denna i ryggen. Men andre svenske generaler, Rehnsköld och
Meijerfeldt, de förres motståndare, inverkade i annan rigtning
på Karl; de berömde kosakernes duglighet och styrka, hånade
ryska trupperna och sökte visa att tsaren ej kunde anfalla
Lewenhaupt och att Karl, om han inbröte i Ukraina, skulle
finna hela folket på sin sida. Karl gaf vika för förhoppningar,
som sedan visade sig bedrägliga. Han hoppades på hjelp från
Turkiet, men visste icke att storvizirens politik icke gillats af
pascharne, han hoppades på uppror inom tsarens rike, men visste
ej att de redan voro dämpade, han hoppades på att Ukraina
skulle gripa till vapen, men kände ej det lillryska folkets lynne,
som icke ens var bekant för Mazepa, ehuru denne 20 år fört
hetmanstafven. Slutligen hoppades Karl XII att general
Lybecker, som blifvit sänd mot Petersburg, skulle intaga denna stad,
men han visste ej och kunde ej veta att motgångar drabbat
denne. Tron på att lejonet från norden skulle sönderslita örnen
var hos Karl så stark att han ej ville lyssna på de fredsförslag,
som framstäldes af Peter, hvilken ville afstå till svenske
konungen till och med Pskov men ovillkorligen behålla Petersburg,
skulle han ock betala penningar derför. Karl svarade, att han
skulle sluta fred i Moskva, då han fullkomligt besegrat tsaren.
Under det att Mazepa påskyndade sin hemliga
bundsförvandt, fortfor han att liksom förut spela rollen af tsarens trogne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
