Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
N. KOSTOMAROV.
44
sökte göra troligt att Karl, om det lyckades honom att besegra
Ryssland, skulle vända sina krigiska tankar till Turkiet.
Öfverbefälet i Ukraina fördes af furst Mensjikov, hvilken
stod i ständig brefvexling med tsaren. Från den 1 April uppehöll
han sig i Ch ark o v, hvarifrån han gjorde några utflygter för att
mönstra trupperna, eller göra sig bekant med krigsteatern. Af
största vigt var att bringa zaporogerne till lydnad mot tsaren
och afhålla dem från förbund med Mazepa. För detta ändamål
afsändes till Setj arkimandriten Sjurachovskij, åtföljd af någre
tsarens tjenstemän och ett sändebud från hetmanen, medförande
penningeskänker från tsaren. De blefvo dock illa mottagne af
zaporogerne, som hotade att bränna upp dem. Detta var alis
icke något oerhördt bland detta folk. Men en del af de äldre
kosakerne, som befunno sig der, skref till Mazepa ett bref, hvari
de kallade sig tsarens trupper och förklarade att de ernade
tillsammans med hans andra krigsmän befria Ukraina från
främlingarne. Tsaren skref till Mensjikov, att det vore högst
nödvändigt att försäkra sig om kos åkern es trosschefs, Kostja
Gor-djejenkos trohet, emedan denne var zaporogernes
hufvudbefälhaf-vare och ledare. Men han var en oförsonlig fiende till
moskovitiska väldet. Mazepa hade skrifvit ett upprop till zaporogerne
men Kostja förekom hans sändebuds ankomst till Setj, mötte
dem med tusen förbundne, medtog nio kanoner och drog sig till
Perevolotsjna som zaporogerne i Setj kallade sin besittning.
Deras öfverste derstädes var Nestulej. Ett möte egde rum mellan
honom, Kostja och Mazepas sändebud, hvarvid en lång-skrifvelse
från Mazepa upplästes. Det vanliga talet om Ukrainas
lidanden under moskoviternas ok upprepades och Mazepa försäkrade
sig hafva hört tsaren yttra, att »det var nödvändigt att
tillintetgöra de zaporogiska lymlarne och våldsverkarne». Svenske
konungen, skref Mazepa vidare, hyste deremot alis inga onda tankar
mot Ukraina eller mot zaporogerne, han blott förföljde sina
fiender, moskoviterne, som retat svenskarne men nu icke längre voro i
stånd att motstå dem utan begifvit sig till Ukraina, der de gjort
större skada än svenskarne. Zaporogerne borde liksom
lillrys-sarne glädjas åt svenske konungens ankomst, emedan de först
derigenom kunde hoppas blifva ett fritt, ett lyckligt folk.
Slutligen upprepades den gamla sagan om tsarens afsigt att sända
lillryssarne bort till andra sidan Volga.
’) Vid Dnjepr nära Vorsklas mynning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
