Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
N. KOSTOMAROV.
102
Alla de, som åtföljt Gordjejenko, af hörde detta samtal.
Zaporogerne skulle icke hafva låtit sin befälhafvare ensam tala
med hetmanen, af en vanlig och ganska betecknande fruktan hos
dem, att deras chef skulle säga något helt annat än de alla ville,
Det var ingalunda lätt att af h ål la zaporogerne ifrån sina råa
vanor och ohyfsade sätt. Ganska våldsamma uppträden egde
rum under deras besök. Slutligen blefvo Gordjejenko och 50 af
hans följeslagare förestälde för konung Karl i Buditsja. De
framförde till honom 150 ryske fångar, som blifvit tagne i
Tsa-ritjenka och nu medförda. — Gordjejenko höll ett tal, hvari han
tackade konungen derför, att han velat skydda dem och hela
Ukraina för den gemensamme fienden. I konungens namn
uppläste Hermelin ett latinskt tal, som öfversattes på ryska. Deri
framhölls konungens bevågenhet samt fördelen för zaporogerne
att begagna sig af det gynsamma tillfälle, som nu erbjöds, att
befästa sin gamla frihet; deras tapperhet, särskildt vid
Tsari-tjenka, prisades. Gordjejenko yttrade vidare: »Yi hafva sändt
ett hundratal moskoviter för att visas för krimska kanen och
hoppas att då tatarerne få se dem, skola de nog göra
gemensam sak med oss».
Under några följande dagar blefvo zaporogerne på
konungens befallning undfägnade och begåfvade med åtskilliga gåfvor 1).
Nu uppgjordes förslag till ett fördrag med Karl, hvilket bestod
i fyra punkter och framlemnades till honom. Han förband sig
att icke sluta fred med tsaren utan att Ukraina och
zaporoger-nes land skulle frigöras från det moskovitiska väldet och
åtnjuta sina forna privilegier. Under de svenska truppernas
vistelse inom Ukrainas gränser, skulle invånarne icke af dem
ofredas. Konung Karl lofvade att förlåta folket, som flyktat
från byarna, i fall det återvände till sina hemvist och anskaffade
lifsförnödenheter åt hans trupper. Sträng krigstukt anbefalde
han. Fördraget blef af honom underskrifvet.
Zaporogerne framstälde då för konungen sin önskan att en
hufvuddrabbning nu måtte koiiima att ega rum. Derpå svarade
konungen, att krigsoperationerna måste rätta sig efter
omständigheterna och fiendens rörelser och att man nu ej kunde utsätta
tid ej eller plats dertill, men tackade dem för deras
beredvillighet. Zaporogerne återvände derefter hem och nalkades Pol-
*) Se vidare Adlerfelt, sid. 430.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
