Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
N. KOSTOMAROV.
102
undkomma till trossen, blef han mycket glad och betygade
honom i ett långt bref sin vördnad x).
Från kl. 4 på morgonen följande dag började ryssarne att
på tsarens befallning uppkasta grafvar for de fallne. Tsaren
sjelf infann sig på platsen och höll ett kort tal samt nedkastade
sjelf de första sk o fl ar na jord. Ett minnesmärke blef på
graf-högen uppsatt. Sedan ryssarne blifvit sålunda jordade, befalde
tsaren att man skulle hopsamla äfven de stupade fienderna,
hvilka blefvo begrafna efter fullständigt luthersk ritus 2).
Derefter intågade tsaren, som var stor vän af festliga tåg,
åtföljd af sina generaler^ i Poltava, mottog der sina truppers
och invånarnes hyllning, tackade dem för deras tapperhet samt
bevistade derefter messan under salut från kanoner och
handgevär. Då anlände general Meyerfelt, som Karl afsändt till
honom ifrån S t ari j -S an ch ar o v, men utan något bref, endast med
mundtligt uppdrag angående afslutande af fred på de vilkor
tsaren förut föreslagit. Tsaren sade sig väl vara böjd för fred
men ville att först underhandlingar skulle ega rum. Detta svar
återsändes med den trumpetare, som åtföljt Meyerfelt, men han
sjelf blef qvarhållen, enär han kommit utan något slags pass.
Tsaren befalde furst Mensjikov att med hela sin kår förfölja
svenskarne och att, i händelse konung Karl blefve fången,
fråntaga honom värjan, men för öfrigt behandla honom med ali
aktning, samt sätta förrädaren Mazepa under stark bevakning
och noga tillse det han icke kunde bära hand på sig sjelf.
Sannolikt är att de många ceremonier, som alltid plägade föregå
sådana företags utförande, voro orsaken till det dröjsmål, som
hade till följd att både Karl och Mazepa kommo undan.
Den 29 Juni var tsarens namnsdag. Äfven då, liksom
segerdagen, inbjödos de svenske fångarne till fest, men de lillryske
anhängarne af Mazepa fingo, enligt Nordbergs påstående, undergå
’) Katifor: »Peter den stores lefnadsbeskrifning». IV, 248.
2) I ’-Svenska krigets historia–» berättar tsaren om Poltava-slaget sålunda:
Ehuru båda härarna slogos ursinnigt, räckte striden ej längre sin två timmar, då
de oöfvervinnerlige svenskarne slutligen tvungos att vända ryggen och ansattes
tappert af våra trupper, som dervid ej ledo stor förlust. Kavalleriet och
infanteriet blefvo tillbakakastade och svenskarne måste för våra sablar och bajonetter
draga sig till den närbelägna skogen, hvarvid generalmajor Stackelberg,
generalmajor Hamilton, fältmarskalken Rehnsköld och hertigen af Würtemberg gjordes
till fångar jemte många öfverstar och andre officerare samt några tusen man.
Liken af fienden, hvilka påträffades på stridsplatsen samt i redutterna, uppgingo
till 9,234, utom deras, hvilka i skogarna eller ute på fälten sedan dogo af sina
Messyrer. (Handskrift i r. riksark.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
