- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tredje årgången. 1883 /
245

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SIGISMUNDS FÖRHÅLLANDE TILL DET HABSBURGSKA HUSET. .

245

handsekreterare, lifländaren Lambert Wrader till Wien,
hvarifrån erkehertigen den 28 Juni gaf ett undvikande svar med
förklaring, att ingen öfverenskommelse kunde ingås, så länge
Maximilian icke vore satt i frihet och hade afsagt sig sina
anspråk.

När Sigismund och Johan längre fram på året
sammanträffade i Reval, gjorde både de svenske och de polske
rådsherrarne, såsom bekant, allvarliga föreställningar emot konungens
afsigt att lemna Polen. Från Reval sändes ännu en gång
Lambert Wrader till erkehertig Ernst med förnyade anbud i samma
rigtning. De vilkor, som Sigismund föreslog, voro följande: när
erkehertigen tillträdt polska kronan, skulle han med Sigismund
ingå ett förbund emot alla Sveriges och Polens fiendtlige
grannar; den del af Lifland, som redan är i konungens af Sverige
besittning, skall utan gensaga från Polen tillhöra Sveriges krona,
men både denna och föregående bestämmelse måste uppfyllas
med de polska och littauiska ständernas samtycke och vetskap;
erkehertigen skall betala 400,000 floriner på grund af åtskilliga
penningefordringar, som Sigismund ärft af sina polske fränder
emot kejsaren; erkehertigen och kejsaren skola hos konungen
af Spanien utverka uppfyllelsen af Sigismunds anspråk i Neapel
efter drottning Bona af Polen; arfvet efter konungens moster,
drottning Anna, skall efter hennes död utan motsägelse
öfverlemnas till Sigismund och hans syster; erkehertigen skall såsom
konung af Polen vid embetens och värdigheters utdelning
ihågkomma dem, som gjort sig väl förtjente om Sigismunds sak;
om slutligen de polska ständerna göra svårigheter vid
uppfyllandet af dessa vilkor, i synnerhet beträffande de båda
förstnämnda och arfvet efter enkedrottningen, förbinder sig
erkehertigen att, sedan han kommit till makten, efter förmåga så
snart som möjligt undanrödja dessa svårigheter1). Vid det
kejserliga hofvet mottogs denna framställning med belåtenhet, men
man hyste ännu någon tvekan att inlåta sig närmare på saken.

ceshého muzeum, 1853, sid cl. 776 ff.), som har varit i tillfälle att begagna förut
okända handlingar angående denna statshemlighet, hvaraf man sedermera sökte
utplåna alla spår. Ryktet derom var dock redan spridt ibland de samtida, ehuru
det betviflades både då och sedermera. Utom af de hos Geijer (Sv. folkets hist.

II, sid. 236, not 10) anförde författarne, omnämnes det äfven af Piasecki,
Chronica, (s. a. 1589). Sigismund lär till och med på dödsbädden hafva förnekat dess
sanningsenlighet.

*) Dessa vilkor meddelas, efter en anteckning i kejs. statsarkivet i Wien,
af E. v. Mayer, sid 461.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:58:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1883/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free